Semester

Vi var på skidsemester förra veckan, vilket var helt underbart. 

Det var verkligen något jag/vi behövde eftersom vi inte riktigt fick chansen att slappna av kring jul pga min operation och alla nätter och kvällar som vi spenderade på sjukhuset. 

Men jag ska inte klaga, för jag hade ju trots alla problem en riktigt bra jul och nyårshelg. :) 

Vi var i alla fall hela förra veckan i Vemdalen och åkte skidor och bara umgicks med min familj och släkt. 

Tove fick också lära sig åka skidor eftersom vi köpte ett par slalomskidor åt henne innan jul, hon åkte mest med Dennis eftersom han ville lära henne åka. Vilket för mig var helt underbart att se, att kunna åka bredvid och titta på hur väl han tog hand om henne och hur väl han lärde henne att åka var så himla mysigt. 

Men även vi tog lite "egentid" och gick på promenader, gick ut på krogen med Sandra och Patrik, spelade en hel del sällskapsspel och sist men inte minst så åkte vi lite skidor tillsammans när vi hade någon som passade Tove åt oss.

När vi var där uppe pratade vi en hel del om olika saker och vad vi vill här i livet osv och det är så himla skönt att vi vill så lika saker, vi har samma intressen och samma syn på livet. :) 

Så det var verkligen något vi behövde göra, min lilla familj <3 

Sen då!? 

Har varit hos läkaren med Tove och nu har hon konstaterad krupp, och fått nya mediciner som hon ska ta vid en kruppattack. Vi har fått lite mer information om vad vi ska göra vid de tillfällen hon får krupp osv. 

Så det är skönt det med. :) 

Jag har också börjat plugga, vilket jag är superglad över. 

Just nu pluggar jag matte, svenska, engelska och samhällskunskap och jag trivs som fisken i vattnet och speciellt när det gäller matten, jag som älskar att räkna tycket det är superkul och är jätteglad över att få chansen till att plugga. 

Sen håller jag också på och försöker lägga upp en plan på hur min framtid ska se ut osv. 

Ännu har jag inte bestämt mig exakt hur jag ska göra med att studera vidare, men jag har mina funderingar på vad exakt jag vill göra. 

Det känns i alla fall superskönt och bäst av allt är att Dennis stöttar mig och tycker att jag ska välja det val i livet som jag känner att jag vill göra, han vill liksom inte att jag ska börja jobba med ett skitjobb bara för att få in pengar utan att jag ska bli det jag verkligen vill bli. :) <3 

Men nu får det vara nog skrivet för nu ska jag nog se till att göra mig klar, för att om ca 30 minuter ta bilen och åka till skolan :) 

Från infektion och smärta till bättringsvägen

Har varit dålig på att uppdatera den senaste tiden, men det har sina anledningar och varför kommer jag snart berätta. 

Jag hade en riktigt fin nyårsafton tillsammans med Dennis och hans bror Marcus, vi käkade gott och hade det allmänt trevligt och senare på kvällen åkte vi även till trosa för att hälsa på mina syskon som firade nyår där. 

Dock blev jag lite sämre på nyår men tänkte att jag skulle avvakta med att söka hjälp precis som jag blivit tillsagt utav läkarna, så jag avvaktade men efter några dagar så blev det för mycket och jag valde att mot rekommendation återvända till sjukhuset och det jag redan sedan några dagar innan visste blev då konstaterat.. Jag hade en infektion, det kom var precis som jag sagt men läkarna inte trodde på innan dom såg det. Blödningen hade även börjat lite smått, så jag kunde redan då säga att såret spruckit upp lite men det sa dom inget om. 

Så jag åkte hem med mina 2 olika antibiotikasorter som jag skulle behöva ta och var ändå rätt nöjd eftersom dom hjälpte mig lite i alla fall på sjukhuset och konstaterade det jag redan tidigare konstaterat. 

Dock gick det bara tre dagar innan jag blev tvungen att åka in igen, smärtan från magen blev outhärdlig och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. 

Vid det läkarbesöket konstaterade läkaren att såret låg och blödde, precis som jag redan visste. Men hon var duktig och lyssnade på vad jag hade att säga osv och efter att hon hört att jag blöder lätt så skrev hon ut mediciner som jag under några dagar skulle äta för att göra mitt blod lite tjockare och få stopp på blödningen. 

Jag fick även kraftigare värktabletter som jag ska ta 3 gånger om dagen och som ni kanske förstår så var det värktabletter med mer morfin än innan, så smärtan minskade lite i alla fall och jag har fått sova lite mer eftersom jag inte längre behöver ligga och ha ont nattetid. 

Så nu tar jag sammanlagt 20 tabletter med olika mediciner dagligen för att bli frisk, några utav biverkningarna från tabletterna är: illamående och kräkningar, vilket jag verkligen har fått uppleva. 

Jag får knappt behålla min mat och det är om jag ens får i mig någon mat, för aptit har jag då inte. 

Morfinet får mig även att bli väldigt snurrig, vilket är anledningen till att jag inte har bloggat något. Jag har liksom inte klarat av att sitta och stirra på en skärm eftersom det fått mig att må ännu sämre, men nu sitter jag här i alla fall en stund. 

Sen fick jag åka in igår igen eftersom jag fått ont och en knöl vid njuren, tydligen så berodde det på vätskebrist så nu måste jag dricka väldigt mycket för att komma ikapp allt. Men det skulle som tur var inte vara någon fara utan det skulle försvinna inom några dagar. 

Sen fick jag veta att infektionsvärdena sjunkit så det är ju kanonbra, nu är det bara hålla tummarna på att jag blir bra snart. 

Jag pratade även med en läkare när jag var inne eftersom jag inte fått svar på mina frågor jag ställt innan. Och då fick jag höra lite dåliga saker ang allt som hänt. 

-Det första är att HPV´n jag har är den farligaste, och att jag kommer behöva komma in och testas för den i resten av mitt liv.

-Det andra är att jag pga alla infektioner och problem jag har haft så kanske jag inte kan få barn på "normalt vis", då det finns en hög risk att mina äggledare vuxit igen. Jag vet att man inte ska säga att det aldrig kommer att gå osv, men det var ett besked som kändes väldigt tufft. Så det märks om det går eller inte när jag och Dennis väl väljer att skaffa barn. Vi har pratat om det men båda är fast beslutna på att det är lite tidigt för oss att skaffa barn och vi vill båda vänta tills vi känner att vi är redo. 

För övrigt har jag ändå haft det ganska bra, försökt att hitta på saker när jag inte mår som sämst osv. 

Vi var över till Dennis mormor och morfar någon dag och hälsade på, där var också hans moster med familj, så det var jättetrevligt . 

Var hemma hos min mormor och moster en dag och hade lite bebismys med min nyfödda kusin. 

Var över till syrran en snabbis för att gratta min systerdotter som fyllde 3 år och sen var vi iväg till garaget någon kväll också. 

Tyvärr orkar jag inte med att göra sådär jättemycket, men jag försöker i alla fall göra mitt bästa för att orka med saker. 

Jag är extremt glad som har så underbara nära och kära, det värmer så sjukt mycket. Alla fina ord och all hjälp som jag fått, ni anar inte hur mycket det betyder. <3 

Xoxo