Tanken på att få åka på bana igen!

Okej, så det har gått två veckor sedan mitt senaste inlägg. Så nu tänkte jag att jag skulle uppdatera lite, för det har ändå hänt en hel del de senaste veckorna. 

Vi hade ju den 11e vår årsdag, då det då var ett år sedan vi officiellt blev ett par. Dock jobbade ju Dennis och det blev inte mycket firande för oss den dagen, men vi hade redan planer på att åka iväg helgen efter just för att vi skulle få göra något ihop i alla fall, men mer om det kommer lite senare i inlägget först ska jag försöka skriva lite kort om vad som hände innan vi väl kom iväg. 

Det var ju så att min älskade systerdotter fyllde år på fredagen och skulle ha kalas på lördagen och söndagen, och så snäll som jag är så lovade jag syrran att jag skulle baka cup cakes till Dessans två kalas, det gjorde jag också även om det tog sin tid. Jag bakade ju nämligen tre olika sorters vanliga och sen bakade jag dessutom tre olika sorters gluten och laktosfria cup cakes. Och allt som allt bakade jag 139 cup cakes, så det tog som sagt sin lilla tid. 

När jag väl hade fixat allt färdigt på lördagsmorgonen så var det bara att ge sig av hem till syrran för att lämna alla bakelser och Tove, Tove var nämligen hos dem tills på söndagen då de skulle passa henne åt oss. 

Det gick bra, dock låg vi efter i tidsschemat för dagen, men vi var glada ändå. 

Vi skulle bara hämta Marcus och en kompis till honom så skulle vi åka till grönan efter för att fira ett år, men HA.. Så lätt var det inte, för när vi hämtat dem så började vi åka, men när Dennis kör min subaru på ett gupp så hör man en metallisk smäll (höger dämpare fram gick av/sönder), och redan där tänkte jag "helvetes jävla skit", inte för att bilen pajade utan för att vi skulle komma att bli ännu mer sena än vad vi tänkt oss.. 

En bil går ju liksom att laga, men tiden går inte att få tillbaka :P

Så det enda jobbiga jag har nu är att välja om jag ska köpa nya dämpare med sänkningssats eller om jag ska köpa coilovers till imprezan. :P

Som tur var kunde vi ju efter en väldigt långsam tur till Vagnhärad byta bil och ta Dennis BMW istället. 

Och iväg kom vi! 

På Grönan hade vi riktigt riktigt roligt, och det blev en helt fantastisk kväll! Jag hade verkligen inte kunnat önska mig något bättre än den! Dock åkte vi hem en liten stund innan de stängde eftersom vi båda kände att vi bara ville hem, ta på oss myskläder och bara sitta och titta på en film tillsammans. 

Dagen efter åkte jag och Marcus till Linköping eftersom han skulle kolla på en BMW, det var en riktigt fin bil och han köpte den eftersom han verkligen ville ha den. Kan till och med erkänna att jag skulle kunna tänka mig att ha en sådan! :) 

Veckan gick och det hände en hel del, men det blir för långt om jag ska skriva allt det.. Så vi hoppar till det som hände i helgen som var istället.

I fredags jobbade jag, sedan åkte jag till Krisse med familj, de skulle nämligen vara barnvakt åt Tove så att vi kunde åka till Mantorp på lördagen. Där drack jag lite kaffe och fick se deras jättefina nya lägenhet. :) 

sedan bar det av till garaget, där stannade vi ett bra tag.. Sen var det bara hem och sova. 

På lördagen åkte Dennis, Marcus, Petri och jag ner till Mantorp för att köra/åka på bana, den här gången var det Dennis och Marcus som körde på banan medan jag och Petri var medpassagerare i varsin bil. 

Riktigt riktigt kul var det, och jag känner suget av att verkligen få ut min bil på bana mer än någonsin!! Så nu jäklar ska den rustas upp lite och sen SKA jag köra på bana jag med!! :D:D
Att sitta där i bilen och känna adrenalinet pumpa, höra ljudet från motorn och se alla bilar som liksom "flög" över banan, det var sann lycka. Det var där och då! Alla problem och allt strul var för en stund som bortblåsta.
Man måste sitta i bilen för att förstå den underbara känslan, det är värt det till tusen. Jag är helt fast, helt besatt nästan som om jag blivit beroende av tanken på att få åka på bana igen! 
Och ännu bättre var det när jag fick uppleva det med min älskling!!! <3

Dock kunde vi inte stanna så länge vi tänkt då det blev hektiskt för oss att ta oss hem till Tove. 

Men det gjorde inget eftersom vi då hann med att åka till Vingåker för att gå på 25 och 50 års-fest. 

Jag kan ju lugnt säga att jag var lite rund om fötterna när vi skulle åka hem. Själv trodde jag att Dennis skulle tycka att det var jobbigt, men han tyckte det var kul att se mig slappna av och bara njuta för en gångs skull. :) 

Igår kom dock en extrem smärta vid livmoder och äggstockarna, detta kom i samband med samlag, vilket gjorde att jag var 99% säker på att det var ännu en cysta som kommit, men så var det inte! Troligen är det sammanväxningarna som sliter i min vänstra äggstock igen "/ 

Jag fick idag åka in akut på dagen pga smärtorna, på sjukhuset fick jag kramplösande för att se om det hjälper. Sen fick jag beskedet att jag kan ta morfinet jag har hemma, men då måste jag ta mina droppar samtidigt och får inte missa det. 

Så när jag hade en smärtfri stund på eftermiddagen passade jag på att baka bröd till älsklingen som tjatat på mig att få mitt hembakade bröd istället för köpt bröd. 

Själv ska jag sluta äta bröd m.m.. Jag måste lägga om min kost och måste äta kost som minskar risken för inflammationer i kroppen. Och tills jag fått komma till en dietist så skall jag äta enligt IFD, då det kan hjälpa mig. 

En sista sak innan jag slutar skriva bara.. 

Idag är det 7 dagar sedan jag slutade röka :D:D

För att det är dig jag vill leva mitt liv med!

I förra veckan var ju Dennis borta på hemvärnsövning och det var sjukt tufft att försöka sova utan honom kan jag ju säga, men jag överlevde ju trots allt fem dagar utan honom vid min sida.

Under tiden han var borta så försökte jag hitta på så mycket saker som möjligt, bla var jag och Tove iväg till älskade krisse med familj, sen hade jag och mina bröder en spelkväll och sen på lördagen så åkte jag till sthlm för att träffa Alex så jag höll mig minst sagt sysselsatt.

Så jag hade det riktigt trevligt även om jag inte hade min andra hälft hemma <3

På söndagen åkte jag även till Nyköping för att hämta hem min älskade!
Som jag saknat honom!
Det var som om jag hade en fjärilsfarm i magen när jag körde imprezan till Nyköping, trots att det gått ett helt år så får jag fortfarande fjärilar i magen när jag tänker på min älskling. Och när jag gick där mot honom, kände jag mig lite blyg och jag var så nervös och lycklig att jag skakade, hade ett leende från öra till öra och 10 000 fjärilar i magen. <3
Sen fick jag ÄNTLIGEN efter fem dagar få känna hans armar runt mig och hans mun mot min.
Och för första gången på fem dagar så kände jag mig hel igen!! <3 <3

Men det var ju inte bara jag som saknat honom, även Tove hade saknat honom och blev väldigt glad när han kom hem! <3 

Hon fick till och med testa hans hjälm, som hon sa var en blomma. x) 

För övrigt så har jag jobbat lite och jag trivs verkligen, personalen är jättetrevlig och jag tycker verkligen om mitt jobb. :)

Men eftersom det är min och Dennis årsdag idag så får det här inlägget handla lite mer om det.

För ett år sedan hade vi känt varandra i 22 dagar, vi hade under den tiden spenderat de flesta dagarna tillsammans. Jag visste från den dagen jag träffade honom att han var det där "lilla extra" inte som alla andra jag träffat, och jag visste sedan ett litet tag tillbaka att jag ville vara med honom mer än som bara vän/mysvän. Men så kom vi till det faktum att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta upp det med honom, hur skulle jag våga liksom!?  Och den här kvällen för ett år sedan bestämde jag mig för att jag skulle prata med honom och ta reda på hur han kände och tänkte kring vad vi var.. Men tankarna var många, tänk om han inte vill va med mig, tänk om han inte alls fallit för mig så som jag gjort för honom osv.. Så jag fegade ur flera gånger innan jag tog till modet och pratade.. 

Där satt låg vi i hans säng, jag var rädd.. Riktigt rädd, för tänk om han inte ville ha mer med mig att göra efter vad jag skulle fråga och säga. Vad skulle jag då ta mig till!? Jag visste ju att om han inte ville vara med mig så skulle jag för första gången bli "hjärtekrossad" och det var något jag verkligen inte ville, men nu hade jag bestämt mig för att jag skulle ta tag i saken och prata med honom om det faktum att jag fallit för honom.

Så när jag låg där såg jag till att jag kollade in i väggen för jag vågade inte möta hans ögon när jag skulle säga det. Sen öppnade jag motvilligt munnen och frågade vad vi var, var vi ett par? vad han ville att vår relation till varandra skulle leda. Jag sade att jag fallit och att jag ville veta vart han stod i det hela.

När jag sagt det tog han tag i mig ledde upp mitt ansikte så att våra blickar möttes och sen sa han "jag vill att vi ska vara ett par", han frågade mig om jag ville det och såklart ville jag det. 

Jag frågade senare den natten om det var okej att jag ändrade min status på facebook till i ett förhållande med honom och det tyckte han att jag skulle göra, och så ändrade även han sin status. 

Den morgonen så körde han hem mig, till mina föräldrar, jag satt där i passagerarsätet och tänkte att jag var världens lyckligaste person som fick ha honom vid min sida, världens lyckligaste som hittat den där pusselbiten som saknats i mitt liv. 

När vi väl var utanför mina föräldrars hur kysstes vi för att säga hejdå, i bakgrunden på radion spelades låten "addicted to you- Avicii", plötsligt så stannar Dennis upp flyttar bak sitt huvud någon cm och så hör jag att han säger något.. Nämligen "Jag älskar dig", det kändes som om mitt hjärta stannade. Jag måste ha hört fel, inte kan han väl ha sagt så!? Så mitt svar var "va, vad sa du?". Så han sa det igen och mitt nästa svar var såklart "Jag älskar dig med". 

Nu har ett år gått och jag kunde verkligen inte vara lyckligare! 

Aldrig har jag älskat någon så som jag älskar honom, aldrig har jag varit så kär som jag är och aldrig någonsin har jag varit så säker på att jag vill leva resten av mitt liv med någon. 

Mitt hjärta tillhör honom och bara honom, För evigt vill jag titta in i hans underbara ögon, få krypa in i hans famn och få känna hans närhet. För så länge jag har honom så är jag hel, så länge jag har honom så släpper jag aldrig taget.
Detta har verkligen varit det bästa året i mitt liv! Det spelar ingen roll hur mycket skit som hänt, det här året slår ändå alla andra år. För allt som hänt har gjort oss starkare och fört oss närmre varandra, och så fortsätter det varje dag! <3

Jag älskar dig nu och för evigt Dennis Högberg! <3 

Som ni redan vet så är min sambo underbarast och eftersom vi inte hann träffas mer än 20 minuter i morse (han jobbar kväll och jag dag) så fick jag blommor, min favoritglass och en söt lapp som väntade på mig när jag kom hem idag. Han tyckte jag skulle få något litet i alla fall eftersom vi inte hinner fira vår årsdag idag.<3 

“You know you're in love when you can't fall asleep because reality is finally better than your dreams.” 
― Dr. Seuss

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” 
― John Green

“Doubt thou the stars are fire;
Doubt that the sun doth move;
Doubt truth to be a liar;
But never doubt I love.” 
― William Shakespeare

Obeskrivlig lycka!! It's alive!!!!!

Eftersom jag inte bloggat på ett tag så tänkte jag berätta lite kort om vad som hänt den senaste tiden, men jag tänker inte berätta allt utan bara lite kort om det.

Förra veckan var Dennis riktigt sjuk, hade hög feber och förkylning så då var jag mestadels hemma och tog hand om honom. Dock gjorde detta att vi inte hann med allt vi planerat, så vi fick helt enkelt skjuta på våra planer om att få igång min subaru lite men det gjorde inte så mycket.

I torsdags var det valborg och Dennis jobbade kväll eftersom han kände att han behövde jobba trots att han var sjuk. Så det blev inte mycket firande för oss. Istället åkte vi hem till mina föräldrar där jag klippte mamma och Alex hår, och sedan hjälpte dom mig att färga om mitt hår eftersom jag inte orkar hålla på att färga om det hela tiden, så nu är det brunt igen. Sen fick Alex lite färg av mig eftersom även hon ville bli av med sitt röda hår.

En riktigt trevlig kväll blev det i alla fall, trots att det inte var något direkt firande. 

I fredags fick vi barnvakt så att vi kunde åka till garaget med Marcus för att sätta i motorn i subarun. Vi var nämligen helgen innan och köpte en begagnad motor från en kille i utanför Sandviken. Så då var det bara börja sätta in den "nya" motorn så att jag kunde ha en egen bil lagom tills på måndagen.

Både fredagen och lördagen gick till att fixa bilen och nu fungerar min ögonsten helt klockrent! :)

Dock missade vi barkarbyträffen pga att det tog sådan tid att få ordning på allt, det är ju lite så att när man hållit på länge med samma sak så kan man stirra sig blind på saker och detta gjorde vi. Vi missade nämligen att sätta dit en liiiiiten kabel på startmotorn, så vi fick stå i någon timme och klia oss i huvudet för att försöka komma på felet innan Karri hjälpte oss att hitta vad vi missat.

Lyckan jag kände när jag äntligen fick höra det där underbara och härliga motorljudet var obeskrivlig! 

Så i lördags kväll rullade vi ut min fullt fungerande subaru ur garaget och jag var en väldigt lycklig liten Anneli. Nu är det bara Dennis subaru kvar att fixa, men snart så! 

Mer då!?

Jag var på arbetsintervju också och just nu provjobbar jag på Horsvik, det är vandrarhem, hotell och konferens. Blev nämligen tipsad om jobbet från min bror och Álex, så jag tänkte att jag skulle söka det eftersom jag behöver ett extrajobb och det verkar ju hittills gå bra.

Riktigt trevlig personal och ett väldigt blandat jobb så det är riktigt kul. 

För övrigt är det helt okej antar jag. Jag börjar vänja mig mer och mer med att ha en ständig smärta i buken, så det är ganska skönt. Jag vet inte varför men på något sätt känns det mer okej med att ha smärtan nu när jag vet vad den beror på, även om det kan vara jobbigt till och från. 

Imorn ska Dennis dock på övning och vara borta i fem dagar vilket känns sjukt tufft, kommer sakna honom extremt mycket! <3

Det är liksom som att jag inte är hel när han inte är här, det kommer att vara så sjukt tomt utan honom, men vad ska man göra liksom. Han måste ju åka och jag tänker inte hindra honom. Jag vet ju själv hur viktigt det är och jag ska ju själv vara borta i två veckor i sommar. 

Jag antar att det bara är att se det positiva i det hela, längta tills han kommer hem igen, för det är ju en känsla som är helt fantastisk i sig. Trots att vi ett par officiellt i snart ett år så känner jag fortfarande pirret i kroppen när jag vet att han snart är hos mig. 

Lyckan och värmen i kroppen som sprider sig vid tanken på att jag snart får vara i hans armar igen. 

Och det är dom tankarna jag får ha i huvudet medan han inte är här. <3

Jag får i alla fall vara glad att jag får ha vår underbara skruttunge hos mig! <3 

Dock måste jag komma på vad vi ska hitta på, för vi kan ju inte bara sitta hemma och tråka utan vi måste ju kunna hitta på något roligt att göra under helgen Tove och jag. 

Men men, nu får det nog vara slutskrivet för idag.