För att det är dig jag vill leva mitt liv med!

I förra veckan var ju Dennis borta på hemvärnsövning och det var sjukt tufft att försöka sova utan honom kan jag ju säga, men jag överlevde ju trots allt fem dagar utan honom vid min sida.

Under tiden han var borta så försökte jag hitta på så mycket saker som möjligt, bla var jag och Tove iväg till älskade krisse med familj, sen hade jag och mina bröder en spelkväll och sen på lördagen så åkte jag till sthlm för att träffa Alex så jag höll mig minst sagt sysselsatt.

Så jag hade det riktigt trevligt även om jag inte hade min andra hälft hemma <3

På söndagen åkte jag även till Nyköping för att hämta hem min älskade!
Som jag saknat honom!
Det var som om jag hade en fjärilsfarm i magen när jag körde imprezan till Nyköping, trots att det gått ett helt år så får jag fortfarande fjärilar i magen när jag tänker på min älskling. Och när jag gick där mot honom, kände jag mig lite blyg och jag var så nervös och lycklig att jag skakade, hade ett leende från öra till öra och 10 000 fjärilar i magen. <3
Sen fick jag ÄNTLIGEN efter fem dagar få känna hans armar runt mig och hans mun mot min.
Och för första gången på fem dagar så kände jag mig hel igen!! <3 <3

Men det var ju inte bara jag som saknat honom, även Tove hade saknat honom och blev väldigt glad när han kom hem! <3 

Hon fick till och med testa hans hjälm, som hon sa var en blomma. x) 

För övrigt så har jag jobbat lite och jag trivs verkligen, personalen är jättetrevlig och jag tycker verkligen om mitt jobb. :)

Men eftersom det är min och Dennis årsdag idag så får det här inlägget handla lite mer om det.

För ett år sedan hade vi känt varandra i 22 dagar, vi hade under den tiden spenderat de flesta dagarna tillsammans. Jag visste från den dagen jag träffade honom att han var det där "lilla extra" inte som alla andra jag träffat, och jag visste sedan ett litet tag tillbaka att jag ville vara med honom mer än som bara vän/mysvän. Men så kom vi till det faktum att jag inte hade en aning om hur jag skulle ta upp det med honom, hur skulle jag våga liksom!?  Och den här kvällen för ett år sedan bestämde jag mig för att jag skulle prata med honom och ta reda på hur han kände och tänkte kring vad vi var.. Men tankarna var många, tänk om han inte vill va med mig, tänk om han inte alls fallit för mig så som jag gjort för honom osv.. Så jag fegade ur flera gånger innan jag tog till modet och pratade.. 

Där satt låg vi i hans säng, jag var rädd.. Riktigt rädd, för tänk om han inte ville ha mer med mig att göra efter vad jag skulle fråga och säga. Vad skulle jag då ta mig till!? Jag visste ju att om han inte ville vara med mig så skulle jag för första gången bli "hjärtekrossad" och det var något jag verkligen inte ville, men nu hade jag bestämt mig för att jag skulle ta tag i saken och prata med honom om det faktum att jag fallit för honom.

Så när jag låg där såg jag till att jag kollade in i väggen för jag vågade inte möta hans ögon när jag skulle säga det. Sen öppnade jag motvilligt munnen och frågade vad vi var, var vi ett par? vad han ville att vår relation till varandra skulle leda. Jag sade att jag fallit och att jag ville veta vart han stod i det hela.

När jag sagt det tog han tag i mig ledde upp mitt ansikte så att våra blickar möttes och sen sa han "jag vill att vi ska vara ett par", han frågade mig om jag ville det och såklart ville jag det. 

Jag frågade senare den natten om det var okej att jag ändrade min status på facebook till i ett förhållande med honom och det tyckte han att jag skulle göra, och så ändrade även han sin status. 

Den morgonen så körde han hem mig, till mina föräldrar, jag satt där i passagerarsätet och tänkte att jag var världens lyckligaste person som fick ha honom vid min sida, världens lyckligaste som hittat den där pusselbiten som saknats i mitt liv. 

När vi väl var utanför mina föräldrars hur kysstes vi för att säga hejdå, i bakgrunden på radion spelades låten "addicted to you- Avicii", plötsligt så stannar Dennis upp flyttar bak sitt huvud någon cm och så hör jag att han säger något.. Nämligen "Jag älskar dig", det kändes som om mitt hjärta stannade. Jag måste ha hört fel, inte kan han väl ha sagt så!? Så mitt svar var "va, vad sa du?". Så han sa det igen och mitt nästa svar var såklart "Jag älskar dig med". 

Nu har ett år gått och jag kunde verkligen inte vara lyckligare! 

Aldrig har jag älskat någon så som jag älskar honom, aldrig har jag varit så kär som jag är och aldrig någonsin har jag varit så säker på att jag vill leva resten av mitt liv med någon. 

Mitt hjärta tillhör honom och bara honom, För evigt vill jag titta in i hans underbara ögon, få krypa in i hans famn och få känna hans närhet. För så länge jag har honom så är jag hel, så länge jag har honom så släpper jag aldrig taget.
Detta har verkligen varit det bästa året i mitt liv! Det spelar ingen roll hur mycket skit som hänt, det här året slår ändå alla andra år. För allt som hänt har gjort oss starkare och fört oss närmre varandra, och så fortsätter det varje dag! <3

Jag älskar dig nu och för evigt Dennis Högberg! <3 

Som ni redan vet så är min sambo underbarast och eftersom vi inte hann träffas mer än 20 minuter i morse (han jobbar kväll och jag dag) så fick jag blommor, min favoritglass och en söt lapp som väntade på mig när jag kom hem idag. Han tyckte jag skulle få något litet i alla fall eftersom vi inte hinner fira vår årsdag idag.<3 

“You know you're in love when you can't fall asleep because reality is finally better than your dreams.” 
― Dr. Seuss

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” 
― John Green

“Doubt thou the stars are fire;
Doubt that the sun doth move;
Doubt truth to be a liar;
But never doubt I love.” 
― William Shakespeare