Träningsvärk och tankar.

Veckan som gått har varit lite sådär antar jag. 

Mestadels eftersom vår lilla skruttunge har varit sjuk "/ Det började med mildare krupp i förra veckan och i söndags kom febern, som om inte det var nog så har hon nu fått öroninflammation. :( <3 

Tycker så synd om lillskrutt <3 

För övrigt har veckan varit sådär också, det har hela tiden varit något som hänt, något som behövt göras osv. Så det har inte blivit mycket tid över för mig och Dennis. Men så i onsdags hade vi äntligen en dag då vi bara kunde ta det lugnt efter han kommit hem från jobbet. <3 

Hans plan blev dock inte riktigt som han tänkt sig, men vi fick i alla fall spendera tid tillsammans! Christian kom nämligen över och hälsade på Tove, och efter det blev vi tvungna att åka och handla eftersom det inte fanns någon mat hemma. 

Men i övrigt blev kvällen perfekt! vi hade familjemys och bara umgicks med varandra! <3 

Gårdagens kväll gick också till att bara umgås, fast innan dess hade Dennis lite ärenden att göra så det blev inte riktigt så mycket mys som vi tänkt oss, men det var ju bättre än inget mys. <3 

Övrigt i mitt liv då!? 

Jodå, nog är jag lite stolt över mig själv.. Jag har nämligen ÄNTLIGEN kommit igång med träningen! Nu har jag ett träningsschema som jag tänker följa så att jag kan få tillbaka min kropp så som jag vill ha den. 

Dock har detta resulterat i att jag har sån förbannad träningsvärk, men men ska man vara fin får man lida pin, right!? ;) Det märks så himla tydligt på min kropp och mina muskler att alla operationer och all återhämtningstid tagit ut sin rätt på kroppen, jag känner hur det spänner och stramar i ärren samt hur det sticket i musklerna på magen när jag tränar. Men som sagt, jag ger inte upp för nu jäklar ska jag få till min kropp så som jag vill ha den. 

Och dessutom behöver jag träna upp mina muskler i magen tills den dagen då jag vill bli gravid igen. ;P 

I övrigt så går tankarna lite kors och tvärs just nu..

Jag håller mig positiv med tankarna på att jag har världens underbaraste sambo och dotter, att jag äntligen kommit igång med träningen osv. Så på så sätt hade jag inte kunnat vara lyckligare! 

Värmen och tryggheten jag känner när jag har mina två älsklingar vid min sida är obeskrivlig, jag har liksom aldrig känt mig så hel som jag gör nu. Allt börjar liksom falla på plats och det känns äntligen som om det ska bli bra för mig nu. 

Det må vara tufft att vara ifrån Dennis när han jobbar eller har annat för sig, men jag vet ju att han alltid kommer tillbaka till mig, men saknaden av honom varje sekund han är ifrån mig är enorm. 

Så nu vill jag bara att han ska komma hem och hålla om mig, pussa på mig och säga att han älskar mig, för då får jag känna mig hel igen! <3 

Då får jag känna lyckoruset som går igenom min kropp, en pirrig känsla som går genom kroppen på mig liksom en blixt. Jag får känna värmen från den jag älskar mest och på samma gång kunna koncentrera mina tankar på allt det positiva i livet, kunna känna känslan av längtan till allt vi planerat på att göra här i livet. <3 

För Dennis är mannen jag vill spendera alla mina resterande dagar med, han är den som jag aldrig någonsin kommer släppa och den jag aldrig skulle kunna tänka mig leva utan. Den perfekta sambon och extrapappan! För aldrig har jag sett någon så stabil och så underbar. Han är en perfekt fadersfigur åt Tove (en av två fadersfigurer) och jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle hitta någon som går så bra ihop med både mig och lillfisen <3 

Jag älskar er Dennis och Tove! <3 

Men som sagt har jag en del tankar kring annat också. 

Jag började prata med en person i höstas/vintras som jag träffade via en grupp på facebook, vi hade en hel del gemensamt och jag kände att jag ändå på något sätt kunde prata med någon som förstod till stor del om vad jag gått igenom. Och det kändes skönt att ändå ha någon som gått igenom liknande saker att prata med, och någon som jag kunde känna att även jag kunde stötta och hjälpa lite. 

Men kontakten blev inte långvarig då en person i min omgivning inte kände sig okej med det, då personen i fråga inte själv ville ha någon kontakt med personen. 

Och därför valde jag att inte skriva mer till personen, eftersom jag känner att mina nära och käras önskemål är viktigare än en person jag mött online. 

Men i och med att jag har väldigt svårt att sova på nätterna så ligger jag och funderar över saker och ting, och jag kom på mig själv med att undra hur det går för personen i fråga. För på något underligt sätt så bryr jag mig även om det är någon jag aldrig träffat irl och även om det inte var en jättelångvarig kontakt.

Och jag hoppas verkligen att personen i fråga har det bra och att saker har börjat reda ut sig.

Ett år har gått!

Ett år sedan jag träffade världens underbaraste älskling. <3

För exakt ett år sedan satt jag i Gnesta, drack lite och hade riktigt roligt med Pelle, Anton och Dennis. Vi hade på dagen varit nere på Elmia och haft det trevligt, jag som var dundersjuk hade dock mestadels sovit i Pelles bil eftersom jag blev så himla trött.

Den dagen kommer jag aldrig att glömma, det var nämligen första gången som jag pratade med Dennis och verkligen såg honom. <3

Vi hade träffats en gång innan, men det var en dag som varken jag eller han uppmärksammade varandra eftersom vi båda då var i förhållanden.. Men den här dagen för ett år sedan blev allt annorlunda. :)

Tanken var att han skulle åka hem till sig och jag skulle åka hem till mig senare på kvällen, men riktigt så slutade det inte. Det fanns nämligen en liten Pelle i bilden som så fint fick oss båda fulla och då ville ingen av oss åka bil längre, så efter att vi bestämt oss för att sova kvar satte Pelle igång en film åt oss. När jag sen började frysa lite och blev allt tröttare, så lade jag mitt huvud i Dennis knä och det dröjde inte länge innan jag kände att hans hand hade hittat sig in under täcket, det blev lite som en pirrande känsla i hela min kropp när jag kände hur han strök sin hand över min axel.

Men jag bestämde mig för att inget skulle hända, jag hade ju gett upp om allt vad som gällde killar, eller det var vad jag trodde i alla fall.. :P

Efter en stund frågade han om han fick lägga sig bredvid mig i soffan och såklart fick han det, där låg jag i världens underbaraste famn och jag kunde inte annat än önska att tiden skulle stanna så att jag kunde ligga där för evigt. Och som ni säkert förstår så ledde det ena till det andra, och när vi låg där och kysstes så stannar han helt plötsligt upp, tittar mig i ögonen och säger "Du är så sjukt jävla vacker". Det var första gången som jag verkligen känt mig helt stum. Tankarna cirkulerade i mitt huvud och jag förstod inte vart allt detta kom ifrån, drev han med mig eller menade han verkligen vad han sa. Jag menar vem säger så till någon man endast känt i några timmar!?

Kvällen slutade i alla fall med att vi lade oss på en madrass tillsammans och sov där till dagen efter, då Pelle kunde köra hem oss.

Dagen efter vaknade jag med världens underbaraste bredvid mig och allt kändes så himla underbart, men så såg jag Erik komma in i vardagsrummet och jag vaknade upp till verkligheten. Jag visste att han skulle skämta med mig om detta eftersom det är sån han är (att han är sådan är inget negativt, utan tvärtom. Han är en fantastisk vän) och så började tankarna spela ett spratt med mig.

Jag hade legat med någon jag inte kände ordentligt, jag hade inte en aning om vad han tyckte och tänkte om mig och paniken började spela in lite.

Vi åkte till Dennis och släppte av honom där och vi hann inte mer än några hundra meter innan jag hör att det plingar i mobilen, det var Dennis som skickat en vänförfrågan på fb till mig. Paniken satte in lite mer. "jag skulle ju leva själv, han var ju två år yngre än mig osv.."

När jag väl kommit hem började jag prata med min älskade bror om vad som hänt föregående kväll, jag visste att om någon skulle förstå och kunna hjälpa mig så var det Patrik.

Mycket riktigt var det så!

Min bror sa lugnt till mig "Anneli, du kan ju inte bara vara med en kille som du uppenbarligen känner något för och sedan bara lämna honom ståendes där funderande. Du måste ju ge grabben en chans att visa vad han går för, träffa honom igen och bestäm dig senare."

Sagt och gjort, när jag sedan besvarade förfrågan på fb så pratade vi lite där och bestämde oss för att vi skulle lära känna varandra mer, att vi skulle ha en filmkväll den kvällen. Och det dröjde inte länge innan han stod utanför mina föräldrars tomt för att plocka upp mig.

Och se på oss nu! <3

Nu sitter vi här ett år senare, sambos och fortfarande otroligt kära! Jag kunde verkligen inte vara lyckligare än jag är idag. <3

Jag älskar min underbara älskling så obeskrivligt mycket! Han är verkligen allt jag någonsin kunnat önska mig och så mycket därtill. En helt fantastisk sambo, bästa vän och pojkvän, sen får man ju inte heller glömma att han är den absolut bästa och underbaraste bonuspappan till Tove! <3

För det var ju inte bara mig han lyckades charma, han lyckades ju även charma världens underbaraste Tove.

Nu har jag världens underbaraste lilla familj och som sagt, jag hade inte kunnat vara lyckligare. <3<3<3

Bilen, Lebro, läkaren och underbart sällskap

Nu är det en vecka sedan jag bloggade sist, så jag tänkte att jag kunde skriva lite om vad som hänt den senaste veckan för det har hänt så himla mycket.

I tisdags efter att jag bloggat åkte vi till Örebro för att titta på en Subaru till mig, när vi väl var där hade jag lite svårt att bestämma mig för om jag ville köpa den eller inte så vi åkte hem och funderade och till en början sa jag till killen som sålde den att jag inte skulle köpa den. Men så hade jag gått där i två dagar och funderat på det hela och bilen fanns fortfarande kvar, så jag bestämde mig för att jag trots allt skulle ha den. :)

Så i fredags efter att Dennis slutat jobba hämtade vi Tove, åkte hem till mina föräldrar och lämnade henne där eftersom vi kände att hon inte skulle behöva sitta i en bil så många timmar.
Sedan åkte vi till Lebro eftersom underbara Anton skulle hjälpa oss att få hem pärlan. Han hade då fixat både bil och släp, så vi åkte strax därefter till Örebro och det tog ju sin tid men till slut var vi framme. Och vi genomförde köpet, lastade upp bilen på släpet och sedan bar det av hemåt. Men först hittade vi någonstans att äta och handla.
Resan hem tog ännu längre tid, men till slut var vi framme vid garaget där vi lämnade av bilen för att sedan åka och hämta Tove. Vi kom hem rätt så sent, men det var det värt.

 På lördagen vaknade vi ganska så sent, så då var det bara att hoppa upp ur sängen för att göra sig i ordning eftersom vi skulle till Lebro-mässan.
Så vår 11-månadersdag spenderades på ett helt fantastiskt vis. <3
Väl där pratade vi lite med Anton (som jobbar där), vi flög helikopter, sköt hagelgevär och testade på grävmaskin. På mässan träffade vi även Elin som även hon skulle flyga helikopter och så träffade vi på Pontus som blev vår skjutinstruktör. Till och med lilla Tove fick testa skjuta, vilket hon tyckte var jättekul.

 

 Efter att ha skjutit började det blåsa en hel del och vi blev tvungna att åka hem eftersom det började bli riktigt kyligt.

Så vi åkte hem och bytte om för att sedan åka till garaget, men innan stannade vi till hos Dennis underbara familj och drack lite kaffe, i garaget kollade vi lite allmänt om vad som kunde vara fel på bilen och sedan bestämde vi att motorn måste ur så att vi kan sätta in en fräschare motor. Så vi pillade lite på den på kvällen innan vi sedan åkte hem och bara myste med varandra <3

På söndagen åkte vi till Hebbe för att få massage och det var riktigt avslappnande och skönt (efteråt, för under massagen gjorde det sjukt ont). :P
Sedan bar det av till Södertälje där vi köpte ett motorstativ till min motor, så passade vi på att äta lite innan vi åkte tillbaka till garaget igen.
Sedan började vi riva i motorrummet för att ta ut motorn, men vi hann inte med att få ut den innan vi skulle hem. Tanken var att vi skulle åka tillbaka på måndagen innan Dennis skulle jobba, men så blev det inte. Dennis fick nämligen matförgiftning och blev sängliggandes den dagen. <3
Så jag tog tillfället i akt att uppvakta och ta hand om honom för en gångs skull.

Vanligtvis är det ju han som tar han om mig när jag är sjuk och har ont, som i förra veckan då kom han hem med en bukett rosor till mig <3

Men igår var det min tur! :)  Så jag passade på medan jag hämtade Tove, handlade hans chips som han sagt att han velat ha ett tag, blåbärssoppa, cola, yogurt och middag.

Sedan gjorde jag middag med en hel del olika sorters mat, så att han kunde plocka det han ville äta ock inte. <3

Idag följde Dennis med mig in till läkaren för att gå på "återkontroll" efter operationen.
Det gick faktiskt riktigt bra, även om jag tycker att det gör så himla ont att bli undersökt av gyn.
Men det som sas idag verkar i alla fall positivt.
Jag har väldigt aktiva äggstockar tydligen, för tre veckor sedan hade jag ägglossning på vänstra sidan och idag har jag ägglossning på högra. Så det är ett gott täcken sa hon.
Jag frågade även om hur mina sammanväxningar kan påverka förmågan att få barn, och till svar fick jag att hon inte vill avråda oss ifrån att skaffa barn, att en ev graviditet kan göra ont och vara jobbig men att den kanske till och med kan lätta på smärtorna i buken när livmodern krympt ihop igen. :)
Och det beslutades också att ett snitt ska läggas i min navel eftersom dom sytt ihop den fel, så att den är jättedjup på ett ställe men inte alls djup på ett annat.

När vi kom tillbaka till Vagnhärad var det bara för Dennis att byta om och sedan åka till jobbet. <3

Så jag passade på att åka hem och läsa lite om min bil, sedan hämtade jag Tove-skrutt <3 och åkte till Gnesta för att umgås med Krisse, Erik och Bella. :) <3
Riktigt mysigt är det att vara där, även om jag på något sätt känner att jag inte är helt "hemma". Jag har börjat drifta bort ganska mycket i tankar och försöker så gott jag kan att umgås och träffa folk, men när jag väl är med folk känner jag mig lite "skygg". Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga.
Men förhoppningsvis börjar allt gå uppåt nu i alla fall :) <3

Påskhelgen

Min påskhelg har faktiskt varit helt fantastisk!

Först på torsdagen vad jag och Tove över en sväng till Krisse, Erik och Bella då hade vi lika trevligt som alltid när vi är där! :)

Sen kom vi hem vid 20-tiden, straxt efter att Dennis kommit hem, han slutade nämligen tidigare då eftersom han var ledig på fredagen. Han hade handlat med sig mat och skulle precis börja laga den när vi klev innanför dörren, egentligen hade han tänkt göra det som en liten överraskning men istället hjälptes vi åt med att laga maten, tände lite ljus och bara hade allmänt mysigt. <3

Vi brukar laga mat tillsammans vilket vi båda tycker är väldigt skönt eftersom vi samarbetar så himla bra och vår mat blir alltid så himla god.

Efter maten blev det lite mer mys och sen var det dags att sova eftersom vi skulle åka iväg på fredagen.

I fredags klev vi upp skapligt tidigt, käkade lite frukost och drack kaffe.. Sen bar det av till Skärholmen för att inhandla lite kläder och skor.

Jag kan bara säga att det blev en hel del inköpt, bl.a. köpte jag nya kläder och ett par nya converse. sedan blev det nya skor och kläder till Dennis och Tove också.

Efter vi varit där passade åkte vi hem och lämnade sakerna och vidare för att lämna Tove hos sin mormor och morfar, sedan bar det av till Jacob eftersom han skulle intervjua Dennis lite, och medan dom pysslade med det så passade jag på att sitta och prata med Elin så jag hade det trevligt i alla fall även om dom kastade ut oss ur rummet. x)

Efter vi var klara där åkte vi till min syster för att lämna påskägg till mina underbara systerdöttrar och sen vidare till Anton för att hämta honom eftersom han skulle sova hos oss på fredagen till lördagen.

Efter vi hämtat Anton bar det av till Trosa eftersom vi skulle flytta över min bilstereo till Marcus bil.

Sen var det bara hem, käka lite och gå och sova eftersom klockan var mycket och vi skulle till Elmia på lördagsmorgonen.

Så kl 7 på morgonen var vi klara att åka till Elmia.

Sen var vi där nere ett bra tag, medan vi gick runt och tittade på bilar osv riktigt kul hade jag i alla fall. Men eftersom jag är så himla smart så fick jag vätskebrist vilket gjorde att efter lite mer än halva dagen gått så höll jag på att svimma. Tur är att Dennis fångade mig i fallet annars hade jag fallit rakt in i någons bil. >_<

Vi bestämde oss därefter att sitta ner och dricka lite eftersom jag inte riktigt kunde stå stadigt på benen, Drack gjorde vi och sedan bar det av för att se uppvisningen som var där och vid det läget dog min telefon illa nog.

Efter vi sett uppvisningen gick vi ett varv och sedan bestämde vi oss för att börja röra oss hem, vi skulle ju hämta Tove och så.

Men hemresan tog bra mycket längre än vad den borde gjort, allt eftersom det tog ca 1 timme att ens komma ut från parkeringen och efter det var Marcus ganska trött så vi stannade fler gånger än på vägen ner. Och det var u helt förståeligt, själv kan jag inte somna i bilar så jag hade inga problem att hålla mig vaken, men grabbarna grus i baksätet sov som två stockar. :P

När vi väl kom hem var klockan väldigt mycket, så Dennis och jag skulle nattad Tove i vår säng men så somnade vi med. x)

På söndagen åkte vi hem till Dennis föräldrar, åt påskmat och hade det allmänt trevligt.

Det är så mysigt att vara där, för jag tycker så mycket om hans släkt och familj dom får en att känna sig så välkommen. :)

Sen på kvällen när vi kommit hem tog vi det bara lugnt och tittade lite på film och myste. Vi kände att vi verkligen inte orkade göra något speciellt utan att vi bara ville vara med varandra. :)

Det slutade i alla fall med att jag och Dennis inte somnade förs någon gång vid 3.30-tiden. ;P

Igår kom Marcus över en stund så det var trevligt. :)

Sen passade jag och Dennis på att städa lite här hemma eftersom det såg ut som ett bombnedslag då vi verkligen inte hunnit/orkat städa sedan i torsdags. För i torsdags hade jag faktiskt storstädat, dammsugit, dammtorkat och vaxat golven.

Men eftersom Dennis skulle jobba idag blev det inte så mycket mys igår, även om vi höll oss till att sitta en stund på kvällen och prata allmänt om saker och ting. :)

Idag har det verkligen inte hänt så mycket, förutom att Tove liten hade en mindre kruppattack i morse.<3 Men den gav med sig ganska fort eftersom vår stora tjej tog sin medicin utan problem och fick i sig hela dosen av medicinen. :) <3

Nu springer hon runt och torkar på sin el-bil och säger "kolla mamma vad fin den blir".

Själv väntar jag på att älsklingen ska komma hem så att jag kan få vara i hans famn igen! För även om han "bara" är borta en arbetsdag så känns det som en evighet. Jag saknar honom varje sekund av varje dag när han inte är med mig! <3

När han inte är här känns det som om en del av mig saknas och det känns så tomt. :( <3

Det är som när Tove inte är här hos oss, det känns då så sjukt tomt! <3

Men snart har jag båda mina hjärtan hos mig igen <3 <3