A body is a home, a prison and a grave.

Jaha, då var det väl dags att uppdatera er som läser min blogg då.

Som några av er säkert sätt på min facebook så har jag blivit "sjuk".. 

Jag har ju sedan 2 år tillbaka haft problem med min livmoder och i våras blev det värre, när min läkare tittat och tagit prover på den så beslutades det att bästa alternativet var att frysa livmodertappen.. Vilket gjordes förra måndagen och eftersom jag insisterade på att åka och jobba förra veckan (trots att rekommendationen från min läkare var att vila) så har jag nu fått mer problem med min livmoder. Nu har jag nämligen ett öppet sår på tappen som ligger och blöder samtidigt som jag har en mindre infektion, så både i måndags och i tisdags blev det sjukhusbesök för min del. 

På tisdagen beslutades det att två olika sorter antibiotika skulle sättas in, och att vila inte längre var ett alternativ utan ett tvång.. 

Ha Ha Ha..... Dum som jag är gick jag till jobbet idag också trots att jag borde ha stannat hemma, men det får jag ångar för inte nog med att jag vid flera tillfällen var på väg att svimma, kräkas och bryta i hop fysiskt på jobbet så fick jag så fruktansvärt ont i livmodern.. Om man skulle tänka sig att någon sticker in en kniv i magen på en och vrider runt, ungefär så ont gjorde det vilket innebar att jag fick svårt att stå, gå och röra mig, men så efter mycket om och men så övertalade i alla fall mina chefer/arbetsledare mig att gå hem och att stanna hemma tills jag blivit bättre, så det är väl det jag får göra.. 

För er som varit med ett tag i mitt liv så är det ingen direkt "nyhet" att jag för exakt två år sedan låg på sjukhuset för just infektion i livmodern, och den gången för två år sedan var hoppet om att överleva nästan borta. Både jag, min familj och läkarna hade tvivel på att jag ens skulle överleva eftersom infektionen bara blev värre, mitt hjärta började krångla, jag fick vatten i lungorna och behövde opereras igen.. Och idag är det exakt 1 år och 3 dagar sedan jag låg på hjärtakuten med farligt högt blodtryck och en puls på 32-35/ minut (när den låg stabilt, den var även ner under 32 slag per minut) och jag borde logiskt sett ha dött där och då, men jag överlevde trots alla odds..

Skräcken för att det är så det ska sluta igen är stor och jag tror verkligen inte att jag skulle överleva det en gång till. Jag skulle inte orka kämpa, för den här gången har jag inte någon som står sida vid sida med mig. 

Så jag antar att jag får sitta här hemma och pressa mig själv till att sitta stilla och ta det lugnt trots att jag egentligen vill klättra på väggarna för att jag är så rastlös.. 

Det tär ju inte bara på kroppen när den inte vill längre, det tär ju även psykiskt.. Och jag hoppas verkligen att allt blir bra snart, men just nu känns det mesta bara meningslöst, vem vill ha en kropp som bara sviker liksom!? Jag vill också kunna vara frisk och kunna leva ett vanligt liv, men alltid.. Alltid ska det vara något fel med min kropp.

“Even as your body betrays you, your mind denies it.”

“An active mind cannot exist in an inactive body.”

Men men, ska försöka tänka på något annat nu.. 

Xoxo

Nya tankesätt och rutiner.

Nytt "liv", nya tankesätt och rutiner. 

Nu efter att jag flyttat till ett eget boende har jag även bestämt mig för att bli lite hälsosam igen, jag har ju faktiskt varit väldigt hurtig och hälsosam en gång i tiden så nu har jag bestämt mig för att jag ska bli det igen. 

Hittills har jag börjat lite smått med att gå till och från pendeln istället för att ta bussen, jag går 3 trappor istället för att ta hissen och jag har ändrat min kost till ett nyttigare alternativ och i slutet på månaden har jag även bestämt mig för att jag ska börja gymma.. Så nu kollar jag mig runt för att se vilket gym som skulle passa mig bäst här omkring. 

Jag har även börjat äta och dricka laktosfritt eftersom jag får så ont i magen och blir helt uppsvälld av vanliga mjölkprodukter och hittills tycker jag faktiskt att det hjälper riktigt bra. 

Jag ska även ändra mitt tankesätt en aning och försöka att bara se positivt på allt och bara vara för stunden även när jag är i mina svackor. 

För övrigt har det inte hänt jättemycket på sista tiden, jag har ju haft min underbara helt fantastiska dotter hos mig i helgen och kan verkligen inte vara gladare över att hon är min dotter. 

Sen så var mina underbara älskade här igår (Krisse, Erik och Pelle). Det var riktigt kul och vi skrattade en heeeel del kan jag ju säga. :) Känns så underbart att jag i alla fall vet att vad som än händer och vad folk än säger så kommer jag alltid ha dom vid min sida! <3

Och ikväll blir det att åka hem till mamma och pappa för att sova där eftersom jag ska till läkaren imorn kl 9 i Nyköping, och direkt efter det ska jag raka vägen till jobbet :) 

Men men, nog för idag. 

xoxo

Lite om allt..

Jaha, nu har jag bott i Upplands-Väsby sen i lördags och det känns väl sådär antar jag. 

Vissa stunder känns det jättebra och i andra känns det helt hopplöst och jättejobbigt.. 

Men framförallt känner jag mig fruktansvärt ensam, och jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig.. Känns som om de flesta vänner vänt mig ryggen och det är väl så det är även om det inte var så vi ville att det skulle vara.. 

Saker är inte alltid som man tror och jag antar att man får leva med det, och man lär sig vilka ens riktiga vänner är.. 

Men men, vad ska man säga mer då.. Dagiset som Tove fått plats på passar inte alls så det sket sig totalt där och nu får vi väl se vad jag hittar för lösning, något blir det väl. Men tills dess får hon bo hos sin pappa på vardagarna och det är ju så det är ibland, även om det svider som satan i mig att inte kunna ha mitt hjärta hos mig mer än på helgerna.. :( 

Men men, nog om det.. 

Lägenheten är jättefin och riktigt mysig, dock har jag världens största soffa så när man sitter själv i den känner man sig verkligen ensam :P 

Som tur är att jag i alla fall fått ha Tove i några dagar och det känns riktigt bra. 

Finns ingen som jag älskar så mycket som min dotter och ingen kan äska henne så som jag gör! <3 

Men men nog för idag. 

“There is nothing I would not do for those who are really my friends. I have no notion of loving people by halves, it is not my nature.” ― Jane Austen

Xoxo

Flytten närmar sig och Tove fyller 2 år!

Tänkte passa på att slänga in ett litet inlägg medan jag ändå har tid.. 

Ja, vad ska man säga. Känns lite smått tragiskt att packa ihop sitt liv i kartonger, men samtidigt så känns det så bra eftersom jag vet att det här verkligen inte fungerar längre. 

Dessutom börjar ju flytten närma sig och nu är det bara 2 dagar kvar till flytten, men det blir nog riktigt bra tror jag.. Eller i alla fall så hoppas jag på det. :P 

Sen får man ju veta vilka som är ens riktiga vänner.. En del "vänner" kan verkligen överraska en och visa vilka ickevänner de egentligen är.. 

“Words are easy, like the wind; Faithful friends are hard to find.” ― William Shakespeare

För övrigt så har veckan varit bra, dock har jag fått lov att vara hemma från jobbet idag eftersom jag har huvudvärk, hosta och feber och imorn blir jag hemma då med eftersom jag måste in till läkaren och ta en massa blodprover. Jag som hatar att gå till läkarn, men men måste man så måste man. 

Sen har jag ju mitt lilla hjärta som fyller år imorn, (alltså idag efter att jag sovit). Stora tjejen blir ju hela 2 år! 

Tänka sig att för exakt två år sen låg jag med ett värkarbete från helvetet, och visste knappt vart jag skulle ta vägen. Och ungefär vid den här tiden fick jag eda eftersom dom ville att jag skulle sova, men den planen gick ju i stöpet eftersom jag inte sov en blund. 

Och nu är det exakt 12 timmar kvar, för då är det exakt 2 år sen dom skar upp magen på mig och plockade ut henne. Mitt lilla hjärta! <3 

En vacker dag hoppas jag på att jag kan ge henne syskon, men vi får se hur det blir med den saken ;P 

Jaja, nog för mig. Ska väl typ kolla på en film och bara ta det lugnt så att jag kan somna sen. 

Xoxo