Äntligen helg!

För mig spelar det egentligen inte så stor roll om det är helg eller vardag när det kommer till jobb eftersom jag är mammaledig, men helgerna är ändå bäst eftersom Dennis är ledig två dagar. 

Och dessutom är den här helgen en liten aning speciell eftersom världens bästa stridsparskamrat kommer hit! Vi har inte setts på väldigt länge nu så det ska bli sjukt roligt att få träffas igen. 

De senaste dagarna har det inte hänt så mycket, jag har mest planerat lite inför Frejas dop, städat lite, kollat lite på utbildningar (eftersom jag funderar på att studera efter mammaledigheten) och sen har jag bara umgåtts med min underbara familj. 

Dock har jag haft väldigt ont i huvudet senaste tiden och jag har inte heller en aning om varför, det borde inte bero på sömnbrist för Freja sover bra på nätterna och vaknar oftast bara 1 eller 2 gånger per natt. Kanske att det kan bero på att synen har förändrats igen, tur är att jag har en gratis synundersökning varje år. Så jag får nog ta och kolla upp min syn och samtidigt beställa nya glasögon och läsglasögon, de jag redan har börjar bli så slitna och repiga tyvärr och dessutom ser jag inte så jättebra i dom heller. 

Många funderingar just nu kretsar just kring vad jag vill studera, jag är jättekluven och vet inte riktigt vad jag ska söka. Jag får helt enkelt försöka läsa lite mer om de olika sakerna och sen bestämma mig, när jag väl bestämt mig så lovar jag att jag ska skriva vad jag bestämt mig för. 

I övrigt går livet väldigt bra nu! 

Det är så sjukt skönt att slippa kryckorna (även om det gör ont när jag går för mycket), rehabilitering och träning kommer jag att komma igång med snart också! Jag ska nämligen börja träna med b.l.a min lillebror. Det är något jag verkligen ser fram emot, för inte nog med att jag ska få komma igång med träning, få ordning på min kropp och gå ner mina sista gravidkilon, så ska det bli sjukt kul att få umgås lite mer med min bror för det är verkligen något jag saknar! 

Men men, nu ska jag sluta skriva här ge Tove lite mat och vänta på att Rickard kommer hit! :) 

Slänger upp en bild på mig och Rickard från när vi gick Guf-en. 

Förlossningen, tiden runt och ett orosmoment

Senaste inlägget skrev jag 10 dagar innan jag skulle snittas och det har ju hänt en hel del sedan dess kan vi säga, så jag skriver den här gången lite kort om vad som hänt.
Och förhoppningsvis blir det fler inlägg på bloggen snart.

Vi fick den 27e juni en till helt underbar dotter, så nu har vi två fantastiska döttrar här hemma.

Förlossningen gick över förväntan och jag hade verkligen inte kunnat hoppats på att det skulle gå bättre, även om de hade lite problem med att få in nålen till ryggmärgsbedövningen och blev tvungna att sticka mig två gånger innan den hittade rätt.

Sen var det ganska läskigt att ligga där och känna hur de slet och drog i min kropp, för även om det inte gjorde ont så kände jag hur de "grötade runt" i min kropp och hur de slet så att hela jag gungade fram och tillbaka på britsen. Jag hade dock tur som fick ha min underbara Dennis vid min sida, han var nämligen ett otroligt stöd som hela tiden strök mig på kinden och i håret samtidigt som han pratade lugnande med mig under hela ingreppet.

Freja som vår dotter fått heta är en väldigt lugn och snäll bebis och Tove är en helt fantastisk storasyster till henne, så perioden efter förlossningen har varit helt kanon.

Sen skadade det ju inte att Dennis var ledig tills i måndags, så vi fick 7 veckor ihop utan jobb, men vi har inte kunnat ta det lugnt så mycket eftersom vi alltid haft något att göra.

Men vad är väl livet utan sysselsättningar!?

Det har dock varit lite tråkigheter som hänt också, men man får försöka se förbi det tråkiga och bara tänka på det positiva för allt positivt väger ändå mer än det tråkiga.

Ett orosmoment just nu är dock att jag fått en del konstiga födelsemärken/leverfläckar den senaste tiden, det är ca 5-6 märken som måste kollas upp eftersom de absolut inte ser normala ut.

Så en oro finns helt klart i mig, men det kommer nog visa sig att det inte är något allvarligt alls och att jag bara oroat mig i onödan, jag får försöka att inte tänka på det så mycket innan jag vet varför de ser ut som de gör. 

Sen ska jag försöka komma igång och blogga lite mer igen även om det ibland kan vara väldigt svårt att hitta tid till bloggandet, men det känns verkligen som om det behövs. Bloggen är trots allt ett sätt för mig att ventilera ibland.

Men men, nu ska jag nog ta och mysa ner mig i soffan och glo på tv innan älsklingen kommer hem igen.