Förlossningen, tiden runt och ett orosmoment

Senaste inlägget skrev jag 10 dagar innan jag skulle snittas och det har ju hänt en hel del sedan dess kan vi säga, så jag skriver den här gången lite kort om vad som hänt.
Och förhoppningsvis blir det fler inlägg på bloggen snart.

Vi fick den 27e juni en till helt underbar dotter, så nu har vi två fantastiska döttrar här hemma.

Förlossningen gick över förväntan och jag hade verkligen inte kunnat hoppats på att det skulle gå bättre, även om de hade lite problem med att få in nålen till ryggmärgsbedövningen och blev tvungna att sticka mig två gånger innan den hittade rätt.

Sen var det ganska läskigt att ligga där och känna hur de slet och drog i min kropp, för även om det inte gjorde ont så kände jag hur de "grötade runt" i min kropp och hur de slet så att hela jag gungade fram och tillbaka på britsen. Jag hade dock tur som fick ha min underbara Dennis vid min sida, han var nämligen ett otroligt stöd som hela tiden strök mig på kinden och i håret samtidigt som han pratade lugnande med mig under hela ingreppet.

Freja som vår dotter fått heta är en väldigt lugn och snäll bebis och Tove är en helt fantastisk storasyster till henne, så perioden efter förlossningen har varit helt kanon.

Sen skadade det ju inte att Dennis var ledig tills i måndags, så vi fick 7 veckor ihop utan jobb, men vi har inte kunnat ta det lugnt så mycket eftersom vi alltid haft något att göra.

Men vad är väl livet utan sysselsättningar!?

Det har dock varit lite tråkigheter som hänt också, men man får försöka se förbi det tråkiga och bara tänka på det positiva för allt positivt väger ändå mer än det tråkiga.

Ett orosmoment just nu är dock att jag fått en del konstiga födelsemärken/leverfläckar den senaste tiden, det är ca 5-6 märken som måste kollas upp eftersom de absolut inte ser normala ut.

Så en oro finns helt klart i mig, men det kommer nog visa sig att det inte är något allvarligt alls och att jag bara oroat mig i onödan, jag får försöka att inte tänka på det så mycket innan jag vet varför de ser ut som de gör. 

Sen ska jag försöka komma igång och blogga lite mer igen även om det ibland kan vara väldigt svårt att hitta tid till bloggandet, men det känns verkligen som om det behövs. Bloggen är trots allt ett sätt för mig att ventilera ibland.

Men men, nu ska jag nog ta och mysa ner mig i soffan och glo på tv innan älsklingen kommer hem igen.