Ett år har gått!

Ett år sedan jag träffade världens underbaraste älskling. <3

För exakt ett år sedan satt jag i Gnesta, drack lite och hade riktigt roligt med Pelle, Anton och Dennis. Vi hade på dagen varit nere på Elmia och haft det trevligt, jag som var dundersjuk hade dock mestadels sovit i Pelles bil eftersom jag blev så himla trött.

Den dagen kommer jag aldrig att glömma, det var nämligen första gången som jag pratade med Dennis och verkligen såg honom. <3

Vi hade träffats en gång innan, men det var en dag som varken jag eller han uppmärksammade varandra eftersom vi båda då var i förhållanden.. Men den här dagen för ett år sedan blev allt annorlunda. :)

Tanken var att han skulle åka hem till sig och jag skulle åka hem till mig senare på kvällen, men riktigt så slutade det inte. Det fanns nämligen en liten Pelle i bilden som så fint fick oss båda fulla och då ville ingen av oss åka bil längre, så efter att vi bestämt oss för att sova kvar satte Pelle igång en film åt oss. När jag sen började frysa lite och blev allt tröttare, så lade jag mitt huvud i Dennis knä och det dröjde inte länge innan jag kände att hans hand hade hittat sig in under täcket, det blev lite som en pirrande känsla i hela min kropp när jag kände hur han strök sin hand över min axel.

Men jag bestämde mig för att inget skulle hända, jag hade ju gett upp om allt vad som gällde killar, eller det var vad jag trodde i alla fall.. :P

Efter en stund frågade han om han fick lägga sig bredvid mig i soffan och såklart fick han det, där låg jag i världens underbaraste famn och jag kunde inte annat än önska att tiden skulle stanna så att jag kunde ligga där för evigt. Och som ni säkert förstår så ledde det ena till det andra, och när vi låg där och kysstes så stannar han helt plötsligt upp, tittar mig i ögonen och säger "Du är så sjukt jävla vacker". Det var första gången som jag verkligen känt mig helt stum. Tankarna cirkulerade i mitt huvud och jag förstod inte vart allt detta kom ifrån, drev han med mig eller menade han verkligen vad han sa. Jag menar vem säger så till någon man endast känt i några timmar!?

Kvällen slutade i alla fall med att vi lade oss på en madrass tillsammans och sov där till dagen efter, då Pelle kunde köra hem oss.

Dagen efter vaknade jag med världens underbaraste bredvid mig och allt kändes så himla underbart, men så såg jag Erik komma in i vardagsrummet och jag vaknade upp till verkligheten. Jag visste att han skulle skämta med mig om detta eftersom det är sån han är (att han är sådan är inget negativt, utan tvärtom. Han är en fantastisk vän) och så började tankarna spela ett spratt med mig.

Jag hade legat med någon jag inte kände ordentligt, jag hade inte en aning om vad han tyckte och tänkte om mig och paniken började spela in lite.

Vi åkte till Dennis och släppte av honom där och vi hann inte mer än några hundra meter innan jag hör att det plingar i mobilen, det var Dennis som skickat en vänförfrågan på fb till mig. Paniken satte in lite mer. "jag skulle ju leva själv, han var ju två år yngre än mig osv.."

När jag väl kommit hem började jag prata med min älskade bror om vad som hänt föregående kväll, jag visste att om någon skulle förstå och kunna hjälpa mig så var det Patrik.

Mycket riktigt var det så!

Min bror sa lugnt till mig "Anneli, du kan ju inte bara vara med en kille som du uppenbarligen känner något för och sedan bara lämna honom ståendes där funderande. Du måste ju ge grabben en chans att visa vad han går för, träffa honom igen och bestäm dig senare."

Sagt och gjort, när jag sedan besvarade förfrågan på fb så pratade vi lite där och bestämde oss för att vi skulle lära känna varandra mer, att vi skulle ha en filmkväll den kvällen. Och det dröjde inte länge innan han stod utanför mina föräldrars tomt för att plocka upp mig.

Och se på oss nu! <3

Nu sitter vi här ett år senare, sambos och fortfarande otroligt kära! Jag kunde verkligen inte vara lyckligare än jag är idag. <3

Jag älskar min underbara älskling så obeskrivligt mycket! Han är verkligen allt jag någonsin kunnat önska mig och så mycket därtill. En helt fantastisk sambo, bästa vän och pojkvän, sen får man ju inte heller glömma att han är den absolut bästa och underbaraste bonuspappan till Tove! <3

För det var ju inte bara mig han lyckades charma, han lyckades ju även charma världens underbaraste Tove.

Nu har jag världens underbaraste lilla familj och som sagt, jag hade inte kunnat vara lyckligare. <3<3<3