Ett år.

Satt och funderade idag på hur mycket saker och ting kan förändras på ett år.. 

För ett år sedan var Christian och jag fortfarande tillsammans, men på väg att göra slut.. Diskussionen hade varit uppe många gånger, och som några visste så hade vi både haft paus och gjort slut tidigare i förhållandet. 

Många sa att vi var "gjorda för varandra", men vad dom inte såg var hur mycket vi bråkade, hur många nätter jag sov på soffan, eller det faktum att jag spenderade största delen av sommaren med en vän eftersom det var för jobbigt att vara hemma..  När jag flyttade tyckte folk att vi tog beslutet för fort, men så var det inte.. Vad dom inte visste var att för oss var relationen slut långt innan. 

 Det har snart gått ett år sedan vi separerade och så mycket har förändrats till det bättre. 

Även om jag sitter här arbetssökande, förkyld med feber och sömnbrist så kan jag se ett ljus i mitt mörker. Jag har de senaste månaderna byggt upp något inom mig som just nu gör att jag är starkare än någonsin, för jag vet att det finns ett hopp för mig med. 

Imorgon ska jag på arbetsintervju så vi får väl se hur det går, men förhoppningsvis är jag "tillräckligt bra". 

Som sagt mycket har förändrats.. 

Idag har jag världens finaste kille vid min sida, någon som gör mig lycklig, som får mina tankar att se det positiva och som fått mina drömmar att ändra riktning i livet. 

Jag vet att jag klarar av så mycket mer än vad jag har visat, och nu har jag även viljan att visa vad jag går för. 

För i mitt liv kan jag få precis vad jag vill ha, jag måste bara vilja det tillräckligt mycket. Och Dennis får mig att vilja så mycket. 

Han ger mig en trygghet och en kärlek så stark att jag för första gången känner att jag vill vara mig själv, att jag duger precis som jag är. 

Så nu ska jag visa mina framfötter och bara vara precis den jag är, jag ska kämpa för vad jag tror på och jag ska bara leva i nuet. 

För det är kärleken till Tove och Dennis som får mig att varje dag kliva upp ur sängen och känna att varje dag räknas. Jag är idag världens lyckligaste människa och jag önskar att jag kunde visa kärleken jag känner, men den är allt för stor, allt för kraftfull och underbar, för att jag ens nästan skulle kunna beskriva, visa eller uttrycka hur underbar den är. 

Och utan dom skulle jag inte ha den styrkan jag har idag. 

Mardrömmarna och minnena fortsätter, men jag försöker se allt på den positiva fronten. Jag har Dennis vid min sida, han skulle aldrig göra mig illa och varje mardröm får mig att känna en starkare kärlek till honom. 

“Only as high as I reach can I grow

Only as far as I seek can I go

Only as deep as I look can I see

Only as much as I dream can I be” 

― Karen Ravn

I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.
― John Green, The Fault in Our Stars

xoxo