Jag har länge tänkt att jag ska uppdatera bloggen, men det har som ni säkert märkt inte hänt..
Anledningarna är många och ingenting jag tänker gå vidare in på, vi kan bara konstatera att bloggen inte varit prio 1 i mitt liv just nu.
Det har som ni säkert förstår hänt en hel del sedan senaste uppdateringen och det har inte varit helt lätt alla gånger, så för er som inte vill läsa ett klagoinlägg ber jag er att stänga ner bloggen nu.. för det är nämligen precis vad det här inlägget kommer att handla mestadels om. Och jag ber om ursäkt för ett kanske rörigt inlägg, men det är så sjukt mycket i tankarna just nu så därför orkar jag inte riktigt skriva på ett bättre vis.
För lite mindre än en månad sedan så fick jag ondare och ondare i bäckenet på höger sida, smärtan blev allt värre och jag kunde inte längre röra mig som jag brukat utan smärtan tog över helt och hållet. Jag ringde därför till Mvc (mödravårdscentralen)och bad om någon form av hjälp och hjälp fick jag absolut, jag åkte nämligen samma dag in till Nyköping för att hämta upp ett par kryckor som jag skulle få ha tills dess att smärtan blivit bättre (någon vecka eller så trodde jag) och i väntan på tid hos sjukgymnasten som jag skulle till veckan efter.
Väl hos sjukgymnasten fick jag veta att kryckorna blir kvar och behövs mest troligt även efter förlossningen, jag får inte motionera, inte ta promenader eller gå längre stunder, utan den enda typ av ansträngning jag får utföra är vattengympa på lasarettet, så nu står jag i väntelista på att få gå på vattengympa Och som "smärtlindring" har jag fått en Tens apparat som hjälper när smärtan är lidrig dock inte när smärtan är som värst..
Jag fick även en tid till min läkare som skrev ut en sjukskrivning som gäller fram tills bf, så nu är det bara vänta på att liten får komma ut så att jag kan börja rehabilitera min kropp och må bra igen.
Smärtan från bäckenet varierar, vissa dagar känns det inte sådär extremt mycket även om jag alltid har ont, och så kommer dagar som denna då smärtan är extrem och får mig att må så sjukt dåligt...
Jag får svårt att sitta, jag kan knappt gå ens med kryckorna och att ligga raklång gör mins lika ont det, så det gäller att försöka hitta den enda någorlunda ställningen att halvligga på så att man kan titta på serier i sängen i alla fall. Och när man väl ligger där då är det ett helvete att försöka ta sig upp så att man kan gå på toa eller hjälpa Tove med något, men man har ju liksom inget annat val så det är bara att kämpa på.
Tur är att jag i alla fall kan sitta en stund i alla fall, men inte längre stunder än någon timme här eller där.
I och med att jag har ont och svårt att röra mig så har jag även svårt att ta mig ut ur lägenheten, vilket betyder att jag känner mig så sjukt ensam. Jag tror aldrig att jag känt mig så ensam som jag gör just nu tyvärr. Samtidigt så vet jag att jag inte är ensam, jag har mina älsklingar Tove och Dennis och så många andra som stöttar mig, men känslan av ensamhet står hela tiden vid min dörr och knackar på när man inte kan åka iväg för att träffa någon annan, utan endast ser dessa väggar hemma..
Det kändes inte fullt så illa för lite mer än en vecka sedan, men då någon beslutade sig för att vara riktigt riktigt elak medan Dennis var på hv-övning så brast det lite inom mig för jag har aldrig någonsin gjort något för att förtjäna den skit jag fick förra torsdagen. Och att personen inte gav upp trots att jag inte svarade på kommentarer, utan då skrev till mig i pm och när jag blockat personen i fråga på facebook då lyckas h*n få tag på mitt telefonnummer istället så nu är personen i fråga blockad överallt där jag vet att jag kan blocka denne.
Att för det första behöva vara utan Dennis medan han var på övning var jobbigt och påfrestande nog, med alla hormoner i kroppen och alla tankar som virvlar runt så blev det helt enkelt för mycket och det fick mig att må extremt dåligt och det sitter fortfarande i bakhuvudet och gnager en del.
Jag måste dock poängtera att alla de som ställde sig på min sida och försvarade och stöttade mig i det hela är stjärnor i mina ögon, de personerna är de som jag håller hårdast intill hjärtat och de är också de jag tackar för att dom hjälpte mig att "hålla mig flytandes när det kändes som om jag skulle drunkna". tack till er <3
Jag och Tove åkte i alla fall hem till min mormor och moster på fredagen och där stannade vi tills på söndagen, vilket var otroligt skönt eftersom jag fick lite tid med dom som jag inte träffar så ofta och dessutom fick jag komma iväg och känna mig lite mindre ensam tills älsklingen var klar på sin övning på söndagen.
Dock så fick Tove magsjuka och spydde ner mig på natten och sedan dagen efter (på söndagen) så spydde hon ner mammas och pappas bil som jag lånat.
Tur är att hon mår bra nu i alla fall <3
Men nu får det vara nog med tråkigheter.
Jag känner att jag börjar få riktigt riktigt ont och behöver därför gå och vila en stund, så nu ska jag försöka runda av det här inlägget med någonting positivt.
Även om jag har ont och är i en lite mer depressiv period i livet så är jag ändå glad, för även om jag känner mig ensam och mest bara som en börda så vet jag att jag har personer som jag aldrig kommer att släppa greppet om. Personer som jag kommer att hålla hårt i och även om jag inte har en daglig kontakt med personerna så finns dom i mitt hjärta hela tiden!
Sen är jag glad också eftersom jag fått hem min älskling igen, saknade honom så sjukt mycket medan han var borta. <3
Och även om det är jobbigt när han är borta på övning så vet ju jag innebörden av hv-övningarna och jag stöttar honom till tusen, för jag vet ju att så fort min kropp läkt och rehabiliterat igen då ska jag se till att ta mig vidare och sedan bli medlem i hv jag med. :)
Nu jobbar älsklingen kväll så den här veckan har varit lite tuffare än den kanske behövt vara, men snart så är det helg och då ska vi mysa och bara ta det lugnt! Som jag längtar tills vi kan sätta oss ner som en familj igen och mysa med mat och tända ljus. Lyckoruset som kommer när jag tänker på vår lilla familj och det faktum att 3 snart blir 4!! Åhh, jag älskar mina älsklingar så obeskrivligt mycket. <3
Men nu tänker jag avrunda och gå och vila en stund medan jag väntar på att älsklingen ska komma hem från jobbet. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar