För lite drygt en vecka sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen, ett inlägg om ganska så mycket tråkigheter som hänt den senaste tiden. Det är mitt sätt att hantera alla känslor som bubblar upp och speciellt nu när jag är full av hormoner medan det händer tusen olika saker runt omkring mig.
Så det kan hända att det dimper ned ett tråkigt inlägg med tusen klagomål här och där den närmsta tiden, men även gladare inlägg. För nu försöker jag tänka bort det som är tufft och gå vidare med blicken på det som är gladare och ljusare i mitt liv. Och så har jag börjat prata lite om saker med en person som jag tror kan förstå mig på ett sätt som inte många kan, vilket också varit en bidragande orsak till att jag mår lite bättre och att saker känns lite lättare. Och att veta att man endast behöver skriva ett meddelande för att få respons från någon, det får mig att känna mig mycket mindre ensam.
Den senaste veckan har varit lite upp och ner det tänker jag inte neka till, men det känns ändå som om jag kan andas igen och som om saker och ting är lite lättare än de var.
Jag försöker som sagt fokusera på att tänka på och att uppmärksamma de bra sakerna som händer i mitt liv, de personerna som verkligen betyder extremt mycket och det som gör mig glad.
Så i veckan har jag inte gjort sådär jättemycket mer än att börja planera för bebis som kommer om cirka åtta veckor, jag har nämligen insett att det börjar bli dags att plocka fram och handla de saker som behöver handlas.
Jag och Tove var i Gnesta igår eftersom jag köpte ett babyskydd till bilen där då det kändes som en sådan sak som är lite mer akut att skaffa fram. När vi var där passade vi på att hälsa på Krisse med familj en stund, önskar det kunde bli oftare för jag saknar verkligen henne. Men det var i alla fall väldigt roligt att se henne igen.
Efter det åkte vi till Södertälje för att hämta upp älsklingen från jobbet och sedan hem till mamma och pappa för att lämna tillbaka bilen vi lånat av dom, där blev vi kvar ett par timmar och pratade med mamma (pappa var inte hemma) om olika saker. Det var skönt att få träffa mamma också, även om det blev lite senare än vad som var tänkt.
Sedan bar det av hem till Dennis föräldrar där vi i princip endast hann byta bil (vi skulle låna deras bil), sedan bar det av hem för att äta en snabb middag, duscha Tove och få henne i säng.
Hon börjar ju bli så himla stor vår underbara unge, varje dag utvecklas hon lite mer och blir större och varje dag tittar jag på henne och tänker "tänk att min kropp har skapat detta underbara barn".
Helt fantastisk är hon och jag är så himla stolt över henne, hon är verkligen allt man kan önska sig att en dotter ska vara. <3
Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket mer än att ligga och dra mig i sängen eftersom jag både igår och idag har haft väldigt ont i magen till och från. Så vila är det som stått på schemat idag.
Sen väntar jag på att älsklingen ska komma hem så att jag kan duscha och göra mig i ordning, för sen ska vi lämna Tove hos sin mormor och morfar där hon ska få mysa med dom ikväll. Sedan ska jag och älsklingen min gå på bio, få komma ut och umgås bara vi två för en liten stund. Och som jag ser fram emot det!! En "dejt" med mitt livs kärlek vad mer kan man begära när man inte har mått helt hundra senaste tiden.
Är så obeskrivligt lycklig att jag har Dennis vid min sida, för vad skulle jag göra utan honom!? Han är och förblir min stöttepelare i stormen. Och det går verkligen inte med ord beskriva hur mycket jag älskar honom eller hur mycket han betyder för mig, orden räcker bara inte till. Han är helt enkelt den jag vill leva mitt liv med, det är i hans famn jag vill somna varje kväll och vakna varje morgon, hans ögon jag vill titta djupt in i och hans läppar jag vill kyssa i all evighet.
Dessutom får vi väl passa på att ha lite ensamtid innan bebis kommer, för då lär det inte bli mycket tid till bara oss.
Sen försöker vi hitta på saker med Tove också så att hon inte ska känna sig "bortglömd" (vilket hon definitivt inte är), dock är det ju en stor omställning för henne också. Och jag vill inte att hon ska minnas den här tiden medan jag är gravid som något dåligt, vilket det känns som om att hon kan tolka det. Jag tror nämligen inte att det är det lättaste att behöva se sin mamma ha ont och må dåligt, det faktum att hon faktiskt känner behovet av att försöka trösta mig när det gör som ondast eller när jag inte riktigt orkar mig ur sängen, det skrämmer mig lite (samtidigt som det gör mig stolt att veta att hon bryr sig så mycket om andra). Och därför känner jag att det är extra viktigt att hon får göra lite extra roliga saker som kan få henne att ha positiva minnen, och det verkar fungera för hon har inte försökt trösta mig på ett tag nu. Så det är bara kämpa vidare, kämpa mot smärtan och hålla sig uppe för hennes skull. <3
Men nu får det vara nog för idag, trevlig helg på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar