Var iväg på mina läkarbesök idag precis som jag skulle och det gick väl kanske inte så bra som jag hoppats på..
Kom in till läkaren som har hand om min migrän.. Fick nya starkare mediciner mot migränen, som jag ska testa för att se om migränen försvinner.
Och skulle migränen inte försvinna ska jag ev få leva med att äta tabletter livet ut i förebyggande syfte så att migränen inte kommer tillbaka. Så det var ju ett mindre bra besked.
Efter att jag varit hos läkaren åkte jag hem för att hämta Dennis som skulle följa med mig in till Nyköping för att jag inte ville åka själv, då jag inte hade en aning om vad det var jag skulle göra där.
Hade bara ett sms och misstankar om vad det gällde..
Vi åkte i alla fall in till Gynmottagningen där jag anmälde mig i receptionen, och tänkte att jag kunde vara lite effektiv när jag ändå pratade med någon som kunde se min journal.. Så jag frågade varför jag blivit kallad och undrade vad det var jag skulle göra för undersökning där. Och till svar fick jag "Har du inte fått en kallelse via posten?" Hon kollade lite på datorn och ser lite bekymrad ut.. "Du tog cellprover för ett tag sen ser jag. Det kan vara så att proverna inte varit helt normala och att dom nu måste ta lite nya prover, men om du sätter dig här så ska jag prata med en barnmorska som du ska få tala med, som kan förklara lite mer om ingreppet och om vad proverna visat".
Vi satte oss ner och väntade och efter en kort stund kom en dam fram till oss och frågade om jag var Anneli, och presenterade sig som barnmorska.
Hon frågade lite ang, att jag inte fått brevet. Men jag förklarade att jag nyligen flyttat och att det kan ha skickats till min gamla adress. Då sa hon att det kunde vara så, men bad hemskt mycket om ursäkt att jag inte fått de papper jag skulle fått hem.
Sedan tittar hon på mig och säger "Proverna du tog visar att du har cellförändringar, och ingreppet dom ska göra är att skära bort en bit av tappen för att kunna ta nya prover på förändringarna och för att kunna se hur mycket av tappen som är förändrad, samt att kunna behandla förändringarna så fort som möjligt."
Detta kom som ett slag i ansiktet på mig, nog för att jag och min gynekolog pratat om att det finns en risk att jag hade det. Men jag trodde aldrig att det skulle vara så, jag har ju liksom gått igenom 2 eller 3 cellbehandlingar tidigare i år pga andra anledningar. Så jag tänkte att risken måste vara minimal.
Men den turen hade jag inte..
Men i alla fall, så skulle hon skriva ut papperna jag skulle fått på posten så att jag kunde få läsa lite om det.
När hon gick kände jag att jag inte längre kunde hålla tillbaka tårarna, utan det kom några tårar trots att jag gjorde mitt bästa för att det inte skulle hända.
När hon då någon minut senare kom tillbaka ser hon att jag är lite tårögd och säger "Jag förstår att beskedet måste vara fruktansvärt jobbigt och det är inte alls meningen att det ska gå till såhär, det var meningen att du skulle fått brevet hem så att du kunde ha tagit in beskedet och så att du kunde ha förberett dig inför ingreppet."
Jag sa att det kändes väldigt tungt och att jag inte riktigt hade tagit in det jag just fått veta.
Så då frågade hon mig om jag ville ha en ny tid, så att jag kunde få smälta vetskapen om cellförändringarna och ta min tid att bearbeta det hela. Och det ville jag, så på tisdag nästa vecka ska jag in till Nyköpings sjukhus igen för att få göra ingreppet.
Kom in till läkaren som har hand om min migrän.. Fick nya starkare mediciner mot migränen, som jag ska testa för att se om migränen försvinner.
Och skulle migränen inte försvinna ska jag ev få leva med att äta tabletter livet ut i förebyggande syfte så att migränen inte kommer tillbaka. Så det var ju ett mindre bra besked.
Efter att jag varit hos läkaren åkte jag hem för att hämta Dennis som skulle följa med mig in till Nyköping för att jag inte ville åka själv, då jag inte hade en aning om vad det var jag skulle göra där.
Hade bara ett sms och misstankar om vad det gällde..
Vi åkte i alla fall in till Gynmottagningen där jag anmälde mig i receptionen, och tänkte att jag kunde vara lite effektiv när jag ändå pratade med någon som kunde se min journal.. Så jag frågade varför jag blivit kallad och undrade vad det var jag skulle göra för undersökning där. Och till svar fick jag "Har du inte fått en kallelse via posten?" Hon kollade lite på datorn och ser lite bekymrad ut.. "Du tog cellprover för ett tag sen ser jag. Det kan vara så att proverna inte varit helt normala och att dom nu måste ta lite nya prover, men om du sätter dig här så ska jag prata med en barnmorska som du ska få tala med, som kan förklara lite mer om ingreppet och om vad proverna visat".
Vi satte oss ner och väntade och efter en kort stund kom en dam fram till oss och frågade om jag var Anneli, och presenterade sig som barnmorska.
Hon frågade lite ang, att jag inte fått brevet. Men jag förklarade att jag nyligen flyttat och att det kan ha skickats till min gamla adress. Då sa hon att det kunde vara så, men bad hemskt mycket om ursäkt att jag inte fått de papper jag skulle fått hem.
Sedan tittar hon på mig och säger "Proverna du tog visar att du har cellförändringar, och ingreppet dom ska göra är att skära bort en bit av tappen för att kunna ta nya prover på förändringarna och för att kunna se hur mycket av tappen som är förändrad, samt att kunna behandla förändringarna så fort som möjligt."
Detta kom som ett slag i ansiktet på mig, nog för att jag och min gynekolog pratat om att det finns en risk att jag hade det. Men jag trodde aldrig att det skulle vara så, jag har ju liksom gått igenom 2 eller 3 cellbehandlingar tidigare i år pga andra anledningar. Så jag tänkte att risken måste vara minimal.
Men den turen hade jag inte..
Men i alla fall, så skulle hon skriva ut papperna jag skulle fått på posten så att jag kunde få läsa lite om det.
När hon gick kände jag att jag inte längre kunde hålla tillbaka tårarna, utan det kom några tårar trots att jag gjorde mitt bästa för att det inte skulle hända.
När hon då någon minut senare kom tillbaka ser hon att jag är lite tårögd och säger "Jag förstår att beskedet måste vara fruktansvärt jobbigt och det är inte alls meningen att det ska gå till såhär, det var meningen att du skulle fått brevet hem så att du kunde ha tagit in beskedet och så att du kunde ha förberett dig inför ingreppet."
Jag sa att det kändes väldigt tungt och att jag inte riktigt hade tagit in det jag just fått veta.
Så då frågade hon mig om jag ville ha en ny tid, så att jag kunde få smälta vetskapen om cellförändringarna och ta min tid att bearbeta det hela. Och det ville jag, så på tisdag nästa vecka ska jag in till Nyköpings sjukhus igen för att få göra ingreppet.
Så man kan ju kanske inte påstå att min dag varit den bästa. Men jag är så otroligt glad att jag hade Dennis där med mig. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft honom där när beskedet kom.
Att luta mig mot honom och att känna hans armar runt mig var det som fick mig att hålla mig på benen idag. <3
Jag älskar honom så himla mycket och jag vill aldrig behöva vara utan honom. <3
xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar