Livet är en bergochdalbana

Vet inte hur jag ska börja, det har varit så mycket på sistone. Och den senaste tiden har varit tuff, även om det finns många positiva saker som hänt.

Men vi kan väl kanske börja med det positiva som hänt.

Förra månaden såg jag en annons på Facebook om byte av lägenhet och tänkte att det kunde vara ett lyckat drag att byta ut min 2a i Trosa mot en 3a i Vagnhärad. Så jag hörde av mig till tjejen som ville byta och vi kollade lite på varandras lägenheter och var överens om att vi ville byta.
Och eftersom jag kände att det var dags och att han ändå sov hos mig varje dag. Så frågade jag om Dennis ville bo ihop med mig och Tove, och så klart ville han det!
Så i slutet på Oktober flyttade vi ihop och blev sambos. <3
Och jag hade verkligen inte kunnat önska mig en bättre sambo, han är perfekt! <3
Att se hur bra han är med Tove, att bo med någon som hjälper till och tar eget ansvar är helt underbart. Jag är och förblir för evigt hans! Och det finns ingen annan jag vill ha <3

Nu till det tråkiga..
Varje höst går jag in i en depression pga saker jag blivit utsatt för tidigare, och detta år är inte bättre än något annat år. Jag gick precis som väntat in i en depression, som till en början inte verkade så "farlig".
Men med varje vecka som går känner jag att jag kommer djupare och djupare ner i depressionen, och därför bestämde jag mig för att börja blogga igen, då jag känner att jag på något sätt måste få ur mig lite utav alla mina tankar.

När jag började på mitt förra jobb var allt helt okej, men tiden gick och det faktum att min ena kollega var väldigt otrevlig och kom med elaka kommentarer titt som tätt gjorde att jag började må sämre för varje dag jag åkte till jobbet. Jag kände att panikångesten kom krypandes, och det fanns även dagar då jag inte klarade av att kliva ur bilen när jag kom hem från jobbet. Men trots mina försök, blev det aldrig någon ändring på jobbet. Och till slut tröttnade jag, den dagen gick jag med i facket och hade tanken "dom kanske kan få en ändring på det hela".. Men ha, så fel jag hade.. Några timmar efter att jag gått med i facket ringde min chef mig och säger "Anneli, det är din sista arbetsdag idag." Jag har flertalet gånger frågat vad som orsakat att jag blev av med jobbet, men inte fått ett ordentligt svar.

Detta har orsakat mycket till att jag idag mår som jag mår, och nu kan jag bara försöka se framåt i livet. Försöka få ordning på det kaos som nu virvlar i mitt huvud.

Jag fick även migrän när jag jobbade, och den har jag fortfarande kvar. Trots att jag träffat en väldigt bra läkare som hjälper mig att testa ut olika mediciner som ska kunna hjälpa mig att bli av med värken, så har jag fortfarande inte fått bukt på den. Visst hjälper väl tabletterna lite, men bara ytterst lite. Så imorn ska jag på återbesök för att få ut nya mediciner, som förhoppningsvis tar bort denna fruktansvärda huvudvärk.

Och som om inte det var nog, fick jag idag sms om att jag ska in till gynmottagningen imorn.
Jag var in för 2 månader sen eftersom jag har symptom på cellförändringar, vi tog prover då och jag har inte fått något svar ännu. Bara smset idag om en inbokad tid imorgon.
Så oron är ganska hög just nu, då jag och min läkare kom överens om att jag skulle höra av mig om det inte blivit bättre, och han bara skulle höra av sig om något var fel.
Så nu är det bara hålla tummarna på att det inte är cellförändringar, och att han har kommit på ett sätt att göra min livmoder bra igen.

Jag har ju sedan jag födde barn via kejsarsnitt opererat och gjort ingrep på livmodern xx antal gånger, bara det senaste året har jag gjort ingrepp på den 5-6 gånger varav 2 mindre operationer och inget har hjälpt. Så tragiskt nog sitter jag nu och hoppas på att det är endometriosen som spökar, och att det är av samma anledning min äggstock satt sig fast längs med livmoderväggen så att jag går runt och har ont där.
Så det är ju bara tänka sig hur många undersökningar och ingrepp dom gjort på 3 år.. Men förhoppningsvis får jag bara bra besked imorgon.

Försöker hålla mig positiv och ha en bra inställning oavsett vad som än händer imorn.


xoxo