Min stöttepelare i stormen.

Det har nu gått ca 1 ½ vecka sedan jag skrev ett inlägg sist, så jag tänkte uppdatera lite om hur allt går för mig osv. 

Cellförändringarna är kvar, jag har ännu inte fått veta när jag ska opereras men jag ska få prata med operationsavdelningen imorgon för att få en lite mer "akuttid". Detta eftersom mina symptom bara blir värre och värre. 

Jag har nu så ont att jag får svårt att stå till och från, och smärtan får mig att inte riktigt veta vart jag ska ta vägen emellanåt. Sen är det ju "dom där andra symptomen" som blir värre, tätare och håller i längre än tidigare. 

Så jag pratade med gyn idag angående mina symptom och dom sa till mig att prata med operationsavdelningen så att jag kan få operera bort mina cellförändringar så fort som möjligt, så det ska jag göra imorgon. 

Sen ska ju Tove liten få skolas in på dagis från och med imorn, hon har ju bytt dagis nyligen så det ska bli kul att få vara med henne på det nya dagiset. 

Hon skulle ju ha skolats in förra veckan, men eftersom hon fick så pass allvarlig krupp att ambulansen blev tvungna att komma hit för att hjälpa henne att få syre, så tyckte jag att det var bättre att hon var hemma förra veckan. 

Och som tur är så ska hon nu få komma till en läkare som kan ge henne rätt mediciner för kruppattackerna så att hon slipper på nedsatt syretillförsel när hon får sina attacker. 

Sen då!? 

I fredags var Dennis på middag med sitt jobb på kvällen, så jag och Tove åkte hem till Krisse och Erik en liten stund på kvällen eftersom det var så tråkigt att sitta hemma själva. 

Men vi stannade inte så länge eftersom vi skulle till Norrköping på lördagen. 

I lördags åkte vi som sagt till Norrköping för att köpa slalomskidor till Tove, så nu har hon fått sitt första par skidor och pjäxor. :) 

Sen åkte vi in till centrum och handlade nya ytterkläder och vinterskor till lilla fröken och när vi var på HM mötte Malin upp oss. 

Så vi satte oss på ett fik och pratade en massa, och jag tror lite att Malin är en av Toves favoritpersoner! För varken jag eller Dennis dög när Tove hade träffat Malin. 

Själv tyckte jag att det var riktigt kul att träffas igen även om det var några år sedan sist, men det är en tjej jag verkligen har saknat. Hon var trots allt den som förgyllde min tid på fordon i Norrköping mest. Sen så är hon en så grymt underbar person!

Dock åkte både jag och Dennis på feber lagom till när vi kom hem, så det blev filmmys resten av kvällen istället för att åka iväg och göra annat. 

Igår åkte vi hem till mina föräldrar eftersom vi lovat att Tove skulle få träffa deras nya valp Åtix innan hon skulle till Christian. Så vi åkte dit och var där en stund, sen blev det att åka hem och ha mer filmmys eftersom Dennis började få feber igen. 

Idag har varit sisådär, det har varit en sån där dag då jag bara inte orkar.. 

Så jag gjorde en köttgryta i morse eftersom Dennis ville ha matlåda och mat, och efter det har jag spelat lite ps4 och bara latat mig eftersom jag inte har lust att göra någonting alls. 

Jag måste bara säga att jag har den mest fantastiska och underbara sambon i världen! 

För mitt i allt mitt kaos och alla mina problem så står han där som min stöttepelare i stormen, han är den som håller mig nere på jorden när jag är på väg att blåsa bort, och när jag känner att jag bara vill ge upp då uppmuntrar han mig att fortsätta kämpa och när jag känner oron komma krypandes inför vad som kommer att hända "i värsta fall", då lugnar han mig och får mig att känna mig trygg. 

Aldrig har någon fått mig att känna mig så här säker, aldrig har någon fått mig att må så här "bra" i mitt kaos och aldrig har jag trott att det funnits någon så perfekt och underbar som Dennis! 

Men nu har jag honom i mitt liv och nu vet jag att jag aldrig någonsin vill släppa taget om honom! 

Han och Tove är lyckan i mitt liv! <3 

“Doubt thou the stars are fire;

Doubt that the sun doth move;

Doubt truth to be a liar;

But never doubt I love.” 

― William Shakespeare