"att fela är mänskligt"

Hmm, har inte riktigt hunnit skriva några inlägg på ett tag. Har liksom haft ganska fullt upp med Toves födelsedag, hennes kalas och en massa saker som måste göras på hemmafronten.

Men nu ska jag försöka börja blogga igen eftersom jag känner att mitt huvud börjar bli lite överfullt..

Som ni säkert redan vet fyllde min älskade dotter 1 år den 1a November, den 3e November hade vi kalas. Vi blev drygt 27 personer på kalaset, och senare på kvällen kom också Tobbe, Krisse och Bella på besök!

Tove fick väldigt många och fina presenter, men den present som faktiskt utmärkte sig speciellt var en panda hon fick utav min kusin Pontus han hade sytt den helt själv! Riktigt fin var den!

En annan present hon fick som var väldigt speciell var en stoooooor teddybjörn hon fick av sin gudfar/morbror Roine, den vill hon inte sova utan och om hon är gnällig går hon och kramas med den!

Sen fick hon jättefina presenter av alla andra också :) Går liksom inte att räkna upp alla presenter här för det skulle bli en lång lista och det orkar jag inte skriva eftersom jag har så mycket annat att skriva om ;)

Igår hände det inte mycket, jag städade lite men inte så mycket för jag är så himla trött efter all stress om att allt skulle vara perfekt till kalaset..  För Christian var inte mycket till hjälp, även om han hjälpte till kunde de behövts att han hjälpt till mer. Han och Kussebäver satt nämligen och tittade på film dagen innan medan jag bakade bullar och gjorde tårtbotten till den glutenfria tårtan, vilket innebar att när jag bad om hjälp tog det alldeles för lång tid innan jag fick den så det var bara att göra i princip allt själv.. Men jag ska inte klaga han hjälpte ju till efter mycket tjat i alla fall.

Men nu när allt är över så har jag liksom ingen ork med något.. Jag tar all min energi till att ta hand om och leka med Tove, sen tar det stopp jag orkar liksom inte.. Jag får tvinga mig själv att laga mat till Christian, att diska städa och tvätta annars blir det ju inte gjort.. Jag bad om hjälp med städningen idag då fick jag som svar utav honom varje gång jag sa till att saker behövde göras "Sluta tjata, jag gör det om 5 minuter.. Jag ska bara........" timmarna gick och vips så skulle han till jobbet. När han lämnat lägenheten tittar jag mig omkring och ser att han inte gjort en enda sak jag bad om, så det var bara att börja göra allt själv vilket resulterar i att jag inte kan sova, så nu får jag sitta här och ha en sömnlös natt till..

Jag har tur som har min älskade bror så nära mig, han kommer snart över och håller mig sällskap en stund! Känns ju skönt att inte alltid vara själv.

Imorgon ska jag upp tidigt, mamma och jag ska på kurs, efter det ska jag träna, sen blir det nog att åka hem och..... bam.. bam.. bambam... Städa.. ovanligt va!? nje inte direkt men måste man så måste man.

Tänkte skriva av mig om lite annat nu då, inte alls säkert att du som läser kommer förstå vad jag pratar om men det är inte heller meningen ;)

Jag har gjort extremt stora misstag här i livet "att fela är mänskligt" brukar man säga. Klart att det finns saker här i livet man ångrar, men så finns det ju dom där sakerna/misstagen man absolut aldrig skulle ha gjort ogjort även om man kunde.

Jag tänker ju ofta på det som varit, att jag har fått gå igenom saker som dom flesta aldrig ens i närheten kommer gå igenom under hela sina liv. Visst sätter det sina spår men jag tror också att det gör en starkare..

Jag gjorde ett "felsteg" för inte så länge sen, men det är inget jag ångrar utan snarare något som verkligen gjorde mig starkare. Det fick mig att återgå till verkligheten igen, att inse att saker och ting måste få en ändring. För den verklighet jag lever i nu är inget jag vill leva i, jag vill kunna slappna av och vara "normal" vad nu det är.. Jag vill kunna vara lycklig utan att oroa mig för att hela min värld ska rasa.

Min vilja är stark och jag ska klara detta, oavsett hur mycket hinder jag än stöter på.

"Life is short, Break the Rules.

Forgive quickly, Kiss SLOWLY.

Love truly. Laugh uncontrollably

And never regret ANYTHING

That makes you smile." 

 - Mark Twain

 Jag ska nu köra på med storbantning och gå ner ännu mer i vikt har jag tänkt mig, så min kamp om att bli smal igen fortsätter och jag kan inte mer än att motivera mig själv på olika sätt för jag vill verkligen ha tillbaka min kropp jag hade förut! Ett stort plus är att mina magrutor börjar synas lite nu igen. :)

Jag ska även byta vårdcentral för att hamna på en bättre där dom faktiskt tar mig seriöst och inte påstår att jag inbillar mig att jag får blåmärken över hela kroppen.. Det är ju liksom inte bara jag som ser blåmärkena!! 

Men men allt blir nog bra så småningom ;) 

Xoxo