Igår var jag hos läkaren. En psykiatriker som inte kan ett skit allt hon vill är att sätta in mediciner som inte behövs. Vi vet alla att jag har mina "episoder" då jag mår sämre och att jag faktiskt kan ballansera upp det själv. Jag har ju tidigare blivit diagnostiserad att ha en ospecificerad bipolär sjukdom. Detta var efter mitt självmordsförsök 2010. Jag fick då fylla i ett formulär på hur jag hade mått under de senaste åren, detta papper tydde på att jag var bipolär manodepressiv. Men man kan inte ställa en sådan diagnos på en 18åring som har levt de senaste åren under missförhållanden, som dessutom precis hade försökt ta livet av sig pga kränkningar och andra saker som rev upp de "gamla" såren, dessutom utan att ens göra en ordentlig undersökning.
Dom vill nu ställa den diagnosen på mig utan att över huvud taget göra några fler undersökningar sedan 2010, vilket både jag och min mamma protesterar mot eftersom det är en väldigt tung diagnos som kommer att förändra mycket när det gäller vad jag kan och inte kan jobba med i framtiden.
Man kan ju liksom tycka att dom borde göra flera undersökningar om vad som är fel men det vill dom inte utan deras lösning på det hela är att diagnosera mig med bipolär typ 2 och sen pumpa i mig mediciner som jag inte behöver. Hon har tjatat om mediciner i 1 år nu, och jag säger bara NEJ för jag behöver dom inte! Men lyssnar hon!? Nej, jag skulle inte tro det.. Hon fattar inte att jag vet hur man hanterar en depression osv, men hon vill att jag ska ta mediciner nu så att jag kan förebygga att krascha om si sådär 5-10 år.. Saken är ju bara den att jag vet när det börjar bli så pass illa att jag behöver söka hjälp, och jag vet när jag är så pass sjuk att jag behöver mediciner..
Måste erkänna att det gör ont i mig, eftersom läkaren drog upp allt som hänt igen..
Visst det var flera år sedan det hände, men det gör verkligen ont just nu. alla känslor, rädslor och mardrömmar som jag haft under dessa år har nu förvärrats och det känns åter igen som om någon står på min bröstkorg. Känslan av att det ska hända igen är starkare än någonsin.. Men vad ska man göra!? Bara låta tårarna rinna, förr eller senare slutar dom rinna..
Men men.. Annars var gårdagen faktiskt riktigt bra.
Jag och mamma gick på stan lite efter jag varit hos läkaren. Vi passade på att köpa presenter åt min systerdotter Amanda som fyller 1, och ska firas imorgon.
Sen när jag kom hem var det i princip bara vända i dörren för då skulle jag, Christian och Tove hem till underbara Krisse och äta middag. Krisse hade gjort en jättegod middag med kantarellsås eftersom jag längtade efter det! :) <3 Efter vi hade varit där ett tag åkte vi hem och sov. ;)
Dagen idag har faktiskt varit ganska lugn.
Vi har städat lite och plockat ner allt julpynt, sen fick vi besök utan Tobbe, Erik och Bella. :) Riktigt Trevligt.
Efter det kom Roine över hit för att dricka lite kaffe och äta middag med oss. :) Och efter det har det inte hänt mycket utan vi har typ bara suttit och degat i varsin fåtölj.
Och snart ska Christian få låna datorn eftersom han ville spela lite datorspel så kan jag kolla på mina serier på tvn istället.
Behövde bara skriva av mig lite.. så för er som faktiskt orkat läsa igenom inlägget ber jag om ursäkt till eftersom det blev ett väääääääldigt långt och inte så "trevligt" inlägg.
Xoxo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar